I 1:o angående Hr Majoren och Riddaren Bilut: Atskilliga omständigheter hafva förekommit, hvilka upplysa hyad som af honem blifvit tillgjort, eller icke hindrats, såsom Belälhafvare för den Piquet, hvilken besåpnad inryckt uti Handl. Bergströms gård och der bonom skadat, och som vidare fortsatt sin marsch till Handl. Dahlanders hus och der utöfvat våld emot Handelsbetjenten Wennerlund; men då Krigsrätten icke tillkommer, att angående Hr Majorens tjenstesel dömma, ntan sådant tillhörer-Kongl. KrigsHofrätten, hvars Advocatfiscal lärer komma att slutpåstående emot Hr Majoren derstådes afgilva, så anser jag mig icke behörig, att något yttrande i denna del aflåta. 2:o Mot Artilleristen Fält, som nekat att hafva råldfört sig på Handl. Bergström och Handelsbet. Wennerlund, med auvändande af å geväret påskrufvad bajonett, har ingen full och laga bevisning kunnat tillrägabringas; — väl har af vittnen blitlvit utredt, att Fält, på Hr Major Bildts ordres åtföljdt Piqueten med fälld bajonett till Hr Bergströms hus, och straxt derefter till Hr Dahlanders, i hvars förstuga Wennerlund då befann sig; att Bergström af Artillerister blifvit på gården anfallen och af ett bajonettstyng skadad, samt att Wennerlund i sörstugan fätt flere blodsår af bajonettstyng, utaf Artillerister; men hvilka dessa Artillerister varit, eller om Fält varit en af dem som sålunda sig våldfört, har icke kunnat upplysas; dock förekommer mot Fält, dels att han, straxt efter uppträdet i Dahlanders bus, för en sin kamrat, Ariiller. L. Pehrsson, berättat: att han förlorat sin bajonett (troligen och sannolikt densamma som pålanns i Dahlanders förstuga), dels att Fält sedermera, så väl för bemälte Lars Pehrsson sagt, att han med bajonetten råkat Bergström, och för vittnet Lönnerberg yttrat, angående Bergström: jo jag gaf honom så pass i går afton, så att jag tror han år på sjukhusei; att, enligt Hr Löjtvant Hollmings vittnesmål, Fält var en af de fyra Artillerister som vid Piquetens ankomst till Dahlanders hus sprungo ur ledet, och att tvänne Artillerister stucko med hajaonetterne inåt sörstugan. — Vittnet Stadig vet, att Fält var på gården i Bergströms hus, detsamma har ock Winqvist, med flere, intygat, och hvad den qvarliggande bajonetten i Dahlanders hus beträflar, så hafva flere derom intygat, såväl som att Fält en sådan förlorat. Högst sannolika omständigheter äro således för handen derom, att Fält varit den Artillerist. som med bajonetten tillfogat Bergström och Wennerlund, på uppgifne ställena de skador desse erhållit; hvadan jag finner mig föranlåten yrka, det Fält med sjelfssins-ed ålägges intyga, derest han gitter, det han icke på uppgifvet sätt förorsakat de Bergström och Wennerlund, enligt Låkareattester erhållne blodviten, eller någon del deraf. Augående Drängarne A. P. Andersson och Emanuel Hermansson, Korkskäraren Anders Nilsson, Sjömannen Gustaf Pettersson och Bagarelärlingen Carl Eduard Olason, hvilka, enligt Hr Öfverste Heyls till Poli-kammaren ingifne berättelse, som finnes intagen i Poliskammarens Protocoll, blifvit d. 16de Decemb. i Högvakten arresterade, för det de i oroligheterna skolat deltagit, medelst stenkastning mot militären, för hvilket brott de för den skull blifvit tilltalade, har ingen bevisning mot dem i berörde afseende förekommit; men deremot har 3:o mot A. P. Andersson blifvit upplyst, genom vittnena Eriksson, Lieutenant Hollming, Sergeant Klingspor, Lindblad och C. J. Flygare, att han in sprungit på Bergströms gård och med ett upplyftadt bräde sökt försvara sig mot Patrullen, samt derefter, utgången på gatan, der ånyo beväpnad med ett bräde. på Lieutenant Petersens befallning afförd till Högvakten, varit motsträfvig under transporten dit, och haft under rocken en med blyi ena ändan försedd dagg, som han framtagit; likväl, och som Andersson icke någon skadat, utan hans förhällande endast inskränker sig till hotelser mot den beväpnade Piqueten å allmän gata, så kan jag 8 honom yrka endast ansvar på grund af 6te Cap. 4 och 9 8s8 af 1798 års Krigsartiklar; 4:o Mot Emanuel Hermansson, enligt Hr Lientenant Torpadies vittnesmål: att han var uti den folkmångd på gården till Engborgs källare, hvarifrån sten kastades på Högvakten, och befanns innehafva en sten i hvardera handen; men då detta icke utgör halft bevis att han kastat någon sten, så frånträdes påstående om ansvar emot honom, 5:o Korkskäraren Anders Nilsson är, igenom Lieutenant Torpadies vittnesmål, med halft skäl förvunnen om fylleri vid ifrågavarande tillfälle. — Winqvist har berättat, att han ifrån det hället der Nilsson stod beväpnad med något tillhögg i handen, sett att en af manskapet blifvit träffad af något som kastades och derföre förmodat att Nilsson gjort denna kastning. Vid Rådhusrättens afdelning för Tullmål blef Nilsson förleden gårdag frikänd ifrån det mot honom der väckta åtal om delaktighet i sådana bullersamma uppträden d. 16de Dec., som uppkommo i anledning af ett då skedt Tullbeslag, hvarförutan Nilsson berättigades, efter det Krigsrätten afdömmer nu förevarande åtalet, i behörig ordning söka kostnadsersättning för sin inställelse vid Rådhusrätten. Emot Nilsson har icke förekommit annat, än hvad ofvan nämndt är, men som detta, efter 5vad redan sagt är, utgör halft skål, att han varit drucken å orget i en större folksamling, så påstås, att han ned ed må sig derifrån värja, derest han gitter. 6:o Mot Sjömannen Gustaf Pettersson har ingen bevisning förekommit, hvarföre han bör njuta sin okuld tillgodo.