merkansita traneaktion Karakteren ab vår fid, som: sträfrar att till sin verkan anticipera hvarje följd, hvarje vändning af förbållanderna och städse hyser stor Ätrå, att plocka frukten förr ån den år lämpligt mogen, och säledes i rak motsats mot forntiden, som tycktes i allt vänta förlänge och låta det mesta bli öfvermoget. Antager man solidit och pålitlighet vid bedrifJandet af Lefveranshandeln, så har den visst sina ganska goda sidor: ksparens önskan tillfredsstålles Förrän eljest, hvarigenom han blir i stånd att uppgöra sina beräkningar och kan snarare återz sälja, samt vinna en lifligare och snabbare omsättning. Säljaren åter känner likaledes förut sin ställning, hvarefter han kan uppgöra sina kalkuler och sullfölja nya planer och ideer. Om priset vid lefveranstiden blir högre eller lägre, än det i kontraktet bestämda, kan naturligtvis ingen med visshet förutse, då varans värde och handelns gång, mer än allt annat bero på så mänga omständigheter och olika konjunkturer, som i förvåg ej lata beräkna sig. Men öfverhufvud kan förhållandet blifva det samma, som om man köper eller säljer på stället eller per kontant, emedan variationen i priset likaledes förr eller senare kan inträffa. Hufvudsaken för lefveranshandeln blir emedlertid: en lifliga1 och mera ökad omsättning, som under vanliga omståndigheter äfven måste medföra en ökad viustMen ett urartande, en extravaganee och lörirring blir det visserligen, om handeln på lefverans ej fullföljes och bedrifves med lika öfverläggniug och med lika solida och reela grundsatser, som om man köper eller säljer en vara på stålet, med ett ord, om densamma urartar till vågspel eller kasard. Detta blir nemligen alltid då fallet, när någon, utan tillbörlig kännedom om saker och omståndigbeter och utan någon säker utsigt att åter kunna afyttra varan, planlöst löper åstad och blett köper, emedan han ser en annan köpa, och tänker, att det måste ligga något särskildt derunder, och således ofta, i brist på tillräcklig fond. mäste vid misslyckad försäljning ställa hella affären på chikan, osäkerhet och uppgårelse pr kompromiss; — enahanda är ock förhållandet om någon på lika obetänksamt sätt, utan att sjelf ega eller hafva köpt en vara, och utan att en gäng hafva kanaler eller medel till att kunna köpa den, likväl derom kontraherar med andra och ställer allt på samma fundamentlösa och tadelvärda fot. Genom dylika skenbara affärer, som antingen skapa fingerede massor af varor eller uppdrifva priset öfver ett tillbörligt förhållande, störes handeln i sitt rätta lopp och ledes på förvillande afrägar, på hvilka den oredlige med sitt dumdristiga och såkunniga sätt vägar ställa sig i bredd med den redlige och med solida kunskaper utrustade, samt till och med så mycket förr tager loven af honom, som till dylika värf fodras ringa, på få minuter förvärfrad konstsärdighet, och dessutom en rättskafsens man blyges att biträda en sådan våg, nnder det den af vinglaren fortsättes med största ilver och med alla honom till buds stående tvetydiga medel. — I sjelfva verket skall genom sådant förfarande äfveniyras sjelfva principen för handel. hrars fortfarande tendens bör vara att minska och ej öka de äfrentyrligheter, som omgifva densamma, samt lägga till grund kunskaper, verklig flit och redligt bemödande. Ty värr har redan i den reella, solida lefveranshandeln ett och annat af det nu beskrifna hasardlika förfarandet på mången handelsplats insmygit sig. Man bör söka att utrota sådant och derföre gifva noga akt på dem, som äro böjda för dylika aflärer, för ait så mycket som möjligt isolera dem och minska deras böjelse att förgifta handeln. Dels för att åstadkomma detta, och dels får att undvika förargerliga, offentliga rättegångar, som kosta tid och penningar, borde öfver allt d2 handlande förena sig om, att inrätta ett slags hedemeller förnkning-domstolar, inför hvars forum handelsären den af dylik beskaffenhet ekullo dragas; och den, som ej underkastade sig deras dom, 2023 redan, såsom mindre redlig affårsmar, tillräåckligen känd. I allmänhet är vid handeln karakterens utbildning. fasthet och heder, så att den år skild från all småaktighet, ett hufrudvillkor. Den som i detta afacende ej kan bestå profvet, år icke moraliskt berättigad till handelsyrket. Spetsfundiga, klyftiga n passa ej för en redlig handel och Fra i en tintie, ur hvilken man sällan med hoder kan gripa iu i handelsyrket och mäste beträda dess väg. åäro dessa reflectioner gällande. Vid allt hvad handel heter, kommer det i synaerhet ar på, att den ene eller ardre parten, icke blott efter orden, utan redligt och helt ech hållet r det inre medvetandets röst, uppfyller sins ndelser. Blott på detta sätt kan förtroende och gålla, samt handelns rätta våsende befordras. Den som söker undanflykter, som väl inför lagen kunna gälla, har intet grundadtt anspråk på handelsförtroende. VANTAR ENSE SETS ODESSA KOR EE Utrikes Nyheters FRANKRIKE. A. IE Janns I flaroe naar har man reda sig. — Åfven för kndthushällare, som så ofta