Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1841, sida 2

Insänd s. Dagligt Allehanda yttrar i sitt blad för den I9:ds: att det vid genomgårndet af förteckningen på Frälse-Ledamöterna i klof-Rätter. Kollegier, samt bland Lagmän och ärad-höfdingar blifver svart att upptäcka något Justiitie Radsämne till aterbesättande af den ledighet, som uppstatt efter Friherren Stael von Hollsteins upphöjning till StatsRäd. Då Kgl. Maj:t når som helst i adligt stånd kan försätta den Han i nåder — iilläfventyrs af de nuarande ofrälse Ledamöter, kan anse detill värdig; synes husudsaken vara. att finna en Man, som i ötrigt förenar de till denna höga och ansvarsfulla plats eforderliga egenskaper. Insändaren häraf känner En, i hvilken dessa egenskaper i hög grad finnas förenade; ty såvida djupa juridiska kunskaperrätträdighet. förmåga att med lärthet och skarpsynthet genomtränga. ordna och utreda de mest invecklade förhållanden; — såvida enkla, flärdfria lefnadsvanor, en sjelfständig karakter, en ovanlig arbets-förmåga, sträng ordning och en outtröttlig flit, förenad med ett humant väsende, utgöra ingredientierna till en duglig och ädel menniska och Umbetsman; så ägas dessa alla af Härad-hHöfdingen Hjort, sem en längre tid med heder och till allmänhetens kärliga hågkomst förestätt aflidne Herr Lagman Palms domsaga, — sedermera varit adjungerad Ledamot i Göteborgs Rådhinsoch Kongl. Göta Hof-Rätt och nu lär förestå en Domsaga i Sm åland.Här i Sverige tycks man till högre och vigtigare sysslor oftast ej anse personer dugliga förr än de hunnit till den ålder, i hvilken de af stelnade. — ofta mindre regnlära lefnadsvanor. af krämpor. orklöshet. eller annan fysisk eller intellektuell oförmäga ej synnerligen långe mer kunna gagna. Ju tlera sådana tillsättas, desto sämre blir dock allmåänna ärendernas skötsel, — ja, Staten sjelf kommer slutligen att likna en Iuvalid-Inrätining. Om således yngre Män finnas, som ega duglighet och förmåga att bekläda högre Embeten, så är Insändarens afsigt. att hafva fäst Vederbörandes uppmärksamhet på En af dem, härmed vunnen, och han skall aldrig behöfva rodna för det omdöme, som han, — opäkalladt af annat än allmänt Väl och enskild hözaktning tillåtit sig öfver den sanna, men an-prakslösa förtjensten.