Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1841, sida 2

222————— —— Den af oss förr omnämnde vid Labolms Rådhns-Rät: började men, i anseende till ordinarie Ordförandeus Njäfraude, afbrume Rausakning, anguende Ilandlanden Flalmstad P.G, Ericssons och Såcyparen C. M. Petterssons bedrägliga sörhällande vid försäkring af Galeasen Ulrica, samt den. enligt Passhaudliazar. deruti intagne betydliga last af Papper och xIIevaror, fortsattes, noder ordförandeskap af tläradsbösfdingen Ekenman från Jönköping, den 12. 12, 14 och 15 derna manad, och slutades då på ott för det allmänna högst tilltredsställande sätt. Fricsson oCh: Kepparen Pettersson, som uppgifvit, dels att. utöfver de 420) ris Papper, hvilka blitvit förpassade från Halhustad, derstådes inlastades 2.050 ris dels att uti öppna sjön omellau Skummeslör och Båstad i Fartyget intagits ur en Bat 32 Balar Yllevaror jemte 200 ris Papper, sökte väl styrka dessa uppgifter genom Besättaingen samt 3:ne på ed afhåörde vittnen, hvilka skulle vid i fiåga varande inlastningar biträdt, men då äskillive ä åärande sidan inkallade villtaen genom sina berättelser vederlade uppgifterne å svarande sidan, samt först besättningen och derefter Skepparen börjat medgifva det falska uti berättelserne, återstod för Ericsson ej annat, än att erhänna det intet, utöfver det från Habeas kad förpassade podset, blifvit i fartyget intaget; samt att öfrerenskommelse träffats emellan Ericsson och Skepparen. att fartyget skulle hålla sjön och ej söka hamn. emedan de visste att det då skulle sjunka, i anseende till dess bristfällighet. Eriessons 3ne vittnen, hvilka voro arbetsborgare från Halmstad. erkände att de burit falsk vittnesbörd, äfvenså Skeppsbesättningen, hvilken, uti ett serskildt tillägg till Sjöförklaringen, vid Halmstads RådhusRäti becdigat uppgifterne om inlastningarne, och Ericsson nekade ej att han genom pesnir gar och löften förmatt desse till de falska berättelserne. Genom utslag å sista ransakuingsdagen förkla rad: s Eri sson, Skepparen Pettersson med Pesättning, samt de falska vittnena sakre till ansvar, äfvensom Laholms Tullkammare tjenstemän, å hvilka tjenstens förlust yrkades för deras ätgärd, atå utfärda origtiga pbasshandlingar, men som frågan om ansvar för sänkningen af fartyget skall upptagas der Redare och Skeppare äro boende, kommer ransakningen alt fortsättas vid Halmstads RadhasRätt. som i ett sammanhang fär gifva slutligt utslag. Herr Kammarjunkaren .indsfeldt på Nya Skottarp, som i egenskap af ägare till den strand der lasmingen enligt uppgift skulle verkställas, lånat sitt namna under förpassningsinlagorne och derföre varit inkallad att höras, blef redan å första ransakningsdagen alldeles skiljd från målen. A andra runsakningsdagen inmanades Ericsson och Pettersson i häkte samt förpassades den låde till Län-häktet å Halmstads Slott, der den förre nu har tillfälle begranda följderne af sina brotisliga tilltag. samt värdet af ätskillige sine juridiska vänners råd och uppmaningar. att försvara sig med så daliga vapen som fem af falska vittnen i en Råättegäng. Det lika lyckiga om Ugstiga slut af denna vivtioa undersökning Hiskrifves hufv uddsakligen Oriförandens förmäga och kichlighet ot ransal a. dervid ben visade foglighet och trast på om sällsynt sätt förennde a — ——