lcke nog med att man häpnat sör att. i säkerhets mätt och strastbestämmelser, konsequent utföra de onaturliga tvångssystem, som en på förbud grundat handelslagstiftning medfår; man har äfven nödgat: lata en tulltjensteman på Riddarhuset motionera et med 460.000 R:dr arligen förhöjdt anslag för tullbe. vakningskostnaden. Alt det orimliga i ett sådant system, är så ofta anmärkt, att jag ej behöfver vidare orda derom: de närmaste följderna deraf visa sig redan i dylika utgiftshehof, på det mest öfvertygande sätt. Också anser jag de nu fattade Ööfverdrifra beslut i prohibitiv anda, så till vida kunna betragtas såsom i tiden nyttiga, att de säkert komm att framkalla en motvoräkan, så snart en folkets tänkesätt båttre umryckande nationakrepresentation uppstår, hvilken kommer att med mer bestämdhet uppfatta rigten at ev stor och grundlig reform; ån om man ännu plustrat med det halfliberala plastret på vårt samhällegamla rötsår: privilegii-systemet. I samma anda, som prohibitiv-asigternas, hafva Adeln och PresteStåndet gjort ett försök, att stympa Ständernas beslut angående Näringsfriheten. Pa Ekonomitskottets tillstyrkan hade Riksständen en gäng bitallit, att, i sammanhang med den begäran som de beslutat, att Konungen matte täckas afgöra denna, alltsedan 1823 ars riksdag af Ständerna afgjorda fråga, underställa Hans Majestät en berättelse, eller utredning, af de förhandlingar som i detta afseende egt rum under frågans belandling, för att visa: att den ej var af pririlegii-natur; att Regeringen sjelf och BorgarStändet till och med ej ansett den sådan; att Konungen sjelf godkänt näringstrihetens princip; att förvaltningen äfren handlat i denna anda; att oreda och obestämdhet vällas af frågans uppskjutande; 0. 8. v. Allt detta hade behörigen blifvit af ExpeditionsUtskottet intaget i förslaget till den underdaniga skrifvelsen. Men nu uppstod rnelse deröfver hos försvararne af det gamla systemet; och genom beslut, hafva Adeln och PresteStåndet nu sökt förhindra denna delens intagande. Landtmarskalken, som alit för litet synes inse vigten af opartiskhet, på sin plats, vägrade proposition på återremiss till EpeditionsUtskottet; och nu står saledes äfven denna sak, genom två Ständs olika beslut mot tvenne, i ett oefterrättlighets-skick, som synes smitta allt i det gamla Sverige. . Berättelsen angående Hr v. Hartmansdorffs långrarigare audienser hos Konungen och Landshöfdingen Nermans snara återkomst ifrån Calmar, hafva föranledt rykten. hvilka dock äro alltför osannolika, för att böra reproduceras. Den sistnämndes försök, att få Konungens tillåtelse att resa ikring med en förtrogen tillf. LandSekreterare i Länet och skipa executiv rättvisa, har å nyo väckt obehagligt intryck, såsom bevis på ett magibegär, hvilket vill atskudda sig alla lagens band. 94 3E i QCAASAALA— Bi:ii