Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1841, sida 1

Från Red. Korrespondent. Stockholm den 8 Januari. Det omtalas nu med full visshet, att Regeringen emottagit sadana förklaringar, säväl från Engelska som Ryska Kabinetten, att den kan påräkna dessa makters bitråde i afseende till de billiga anspråken på Sundska Tullens uppbörd i. enlighet med gällande traktater. Jag kan ej ännu närmare meddela underrättelse om ordalagen i dessa noter, hvilka, som man vet. lätt kunna vara mer eller mindre bestämda; men åtminstone hafvarde i ett visst qvarter vållat ögonhlicklig fröjd och gamman: och stora projekter att understödja våra handlandes rättigheter gcenom en beräpnad styrka i Sundet, skoJa hafva varit första frugten af hbommuunikationerna. Besynnerligt nog har man dervid icke alls ifragåsatt den stora flottan, utan synes man väntat mer af 24 Kanon-slupar. Som likväl Danska regeringen anbetallt allvarligare rusttingar innom Armeen samt Linieskeppet Christian VIII:s färdiggörande. torde detta gifra styrka åt den förmodan, att i den stora politikens intresse kunde sinnas någon henågenhet att låta de nordiska makterna spela ett litet efterspel af de stora vestra makternas rustningar. AN anledning är liksäl, att ett sådant narr-pel icke af de hegge allvarsamma nationerna kunde gillas; och hela affairen stannar säkert innom de diplomatiska note-vexlingarne. Som man vet. skulle snart sagdt hela Danmark (hufvudstaden inheräknad) med nöje se, att Sund-Ea Tullvåsendet upphätdes eller. åtminstone hölls inom sina behöriga gränsor. Och i sanning, nationerna behötva icke uppoffra, det ringaste för en tvist, hvilkens biläggande yrkas af begges fördel. Sverige bar, till stor del, sin egen administration att. tacka, för det att missbruk af så svår art kun nat ega rum sid Öresund. Det sätt, hvarpå Consulatet i Helsingör dels blifvit skött. och dels förenadt med det Köpenhamnska, bar gjort all kontroll på Danska Emhetsmyndigheternas försarande snårt. sagdt omöjligt, vittnar emot oss sjelfva. För att gynna individer har man, i detta som så måna andra fall, förstunmat den allmänna fördelen: de som för flere är sedan redan antydde olämpligketen af de begge consulatens sammanslagning, voro, såsom alla hvilka icke berömma misstagen, oroliga hufsuden, missnöjde, regeringens ovänner, fiender till samhället. o. s. v. — En persan skulle belönas för tjenster i Norge, som voro utom embetspligterna, och derföre skulle embetskretsen blifva utom vanliga ordningen. Detta har Svenska handeln fått betala — och når missbrukenas höjd gör omöjligt att längre fördraga dem, då skall — hvem vet — kanske en stätlig och kostsam politisk parad arhjelpa följderna. Det lärer vara starkt i fraga. att Hans Maj:t Konungen i vär skall afresa till Norge. I det landet synes man icke vara fullt belåten, med ställningen, Det financiella och i synnerbet Bank-sytemet, synes der icke vara tillfredsställande; penning-bristen är i samma moln tryckande, som den, egentligen vällad saf monopoli-systemet, omöjligen kan genom den allmänna kraften afhjelpas, så länge lagarne skydda detta system: men kanske mest af allt torde det byräkratiska elementets öfvervägande iuflytelse framkalla ett bemåödande, att verkliggöra den vackra constitutionens anda: och enda medlet dertill är måhända, att äter söka anlita nationens allvarliga och oryvg