Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1841, sida 1

(Insändt.) Annu ett ord om Gymnasiiinqvisitionen. Det förfarande Collegium Gymnasticum, vid slutet af förra terminen, tillåtit sig mot en del pojkaktiga gymnasister har med skäl väckt allmän uppmärksamhet, man kunde såga förargelse, och man mäste såga , att det är ett eget slag af premier. det utdelt, i det det releguerat en för alltid och 14 på längre eller kortare tid. Bestraffning må vara förtjent; men att tilldela en sådan och på sädant sätt, att den snarare måste förhärda, än förbättra, det är redan längesedan förkastadt, då fråga är om verkliga brottslingar, huru mycket mer då den endast rör några barnsligheter, och annorlunda kan man ej betrakta allt hvad man hört läggas de arma i egna, föräldrars, anhörigas, vänners och kamraters ögon nedsatta gossarne tillJast. Och dock är ej bestraffningen det värsta af saken; sättet på hvilket de felande blifvit upptäckta är ännu mycket värre och kan ej annat än medföra demoralisation samt såkert på intet sätt öka aktningen för de lårare, bvilka ej ens förut vetat förskaffa sig lärjungens vördnad och kärlek, genom personliga egenskaper. Annorlunda kan åtminstone insändaren ej fatta saken, för hvilken han för öfrigt är fullkomligt opartisk och öfver hvilken han ej velat yttra sig, förr än den första harmen öfver ett. lindrigast sagdt, så ändamålsvidrigt handlingssätt, lagt sig, och han inhemtat de upplysningar, som kunde sätta honom i stånd att lugnt och på alla sidor betrakta saken. Hvad finner han då? Å ena sidan pedanteri och tyranni, ja, t. o. m. jesnitism, å den andra några pojkstreck, barnslig lättsinnighet och lättrogenhet, som af fagra löften låter locka sig i försåtets snara, utlagd af dem, som borde visa eleven i ord och gerning, att raka vågen är ej allenast den bästa, utan den enda man bör vandra. Gerna ville insändaren försvara lärarnes handlingssätt; ty sannt är det, en ädra af sjelfsvåld går igenom vär ungdom, som ej lofrar samhållet något godt, och ännu en gång, der den visar sig på ett eller annat sått bör den, om möjligt täppas, och okynnet få sin behöriga bestraffning. Hade det förblifvit dervid, vid ett straff. som ej skadat hvarken barnens moral eller framskridande i kunskaper, så hade derom intet varit att säga; men hvad har skett? I stället att se med egna ögon och råtta straffet efter förbrytelsen, framlockas dels bekännelsen medelst falska löften och kamrater begagnas, som spioner på kamrater. Hvad inflytande skall sådant hafva på det unga sinnet? Skall det ej, så länge det är rent lära sig förakta, istället för att akta dem, som nedlåta sig till sådane jesuitiska medel, alldeles. som Loyolas lärjungar, som ansågo ändåmålet helga dem; och har det en gång blifvit flärkadt af dylikt behandlingssätt, af dylika exempel, så skall det lära att byckleri är bästa mantel. att derunder göra cch gömma hvad man behagar. Gerna ville insändaren försvara lårarnes handlingssått: men han kan det ej med bästa rilja i rerlden; det är för oförsvarligt. Förhållandet lär verkligen hafva varit sådant, att en eller annan af Lärarne, för att komma under fund med sammanhanget och gerningsmåännen till några skolodygder, ett par hurrningar, ljusens utsläckning i lärosalen o. s. v. l:o öfvertalat och småmutat åtskilliga gymnasister