skildt det tillstånd, som deri lemnats Mehmed Ali. att nemligen låta fartyg afså till Syrien för att afhemta Egyptiska trupparne. (Hamid Bej hade af Paschan blifvit d. 28 Nov. afsänd till Ibrahim med orderna att draga sig utur Syrien). Med sarhaga hade man funnit, att i de documenter, som expedierats från Lord Palmerston och Amiral Stopford, ej förekommer ordet ärftlighet.? Journal des Debats innehåller, med uppgift att vara authentik. 1) en note från Lord Palmerston, som försåkrar Mehmed Ali om Paschaliket Egypten, så snart han uppfyllt de stipulerade villkoren; och 2) en underkastelseact af Mehmed Ali, i form af en skrifvelse till Stor Visiren. — Dagligen emotsägs courieren, hvilken skulle medföra rapport, att Ibrahim hunnit till El Arisch. Närmare upplysning om förhållanderna i Alexandria lemnas i ett bref derifrån af d. 12 Dec., infordt i Belgiska bladet Indpendant. Amiral Stopförd hade skickat Capitaine Fanshawe att aflösa Napier, sedan han ogillat Conventionen. Den 7 ankom F., och uppmanade Vice Kungen att utan villkor underkasta sig och framför allt att utlefverera Turkiska flottan, hvaremot besittningen (som här uppgifves ärltlig) af Egypten blifvit honom lofvad. Efter tre dagars underhandlingar har Pachan verkligen härpå ingått: och den 10 återvände Capt. F. med förklaringen, att Paschan underkastar sig. Mehmed har äfven directe tillskrifvit Sultanen ett bref. — Imellertid är icke troligt, att någon verkställighet inträflar af hvad som blifvit afhandladt, förrän Mehmed Ali från Porten erhållit ett algörande svar. Att Syrien blifvit utrymdt, måste endast tillskrifvas omöjligheten för Ibrahim att der längre bibehålla sig. FRANKRIKE. Paris, den 25 December. Moniteuren berättar, alt Grefve Philipp de Chabot. hvilken såsom Commissarius afhemtat Napoleons lik från S:t Helena, till ConseilPresidenten, Marskalken Soult öfverlemnat nyckeln till likkistan. som den 15 October blifrit ofhicielli tillsluten. Regeringen har. på de allierade Makternas framställning om att upphöra med rustningarne. lemnat ett vägrande svar, under åberopande, först af Europas ännu osäkra tillständ, och dernäst, af allmänna rösten i Frankrike, hvilken för ögonblicket är sådan. att rustningarnes inställande är ogörligt. För öfrigt försäkras om Regeringens fredliga tänkesätt, och önskas blott vinna tid, emedan Regeringen nu står under Kamrarnes inflytande och säledes har bundna händer; hvarjemte frän Franska sidan klagas öfver de Tyska rustningarne och Tyska Pressens bompast, bvilka göra Franska Cabinettets ställning ännu svårare. Den 26 December. Efter mycket intrigerande på ministeriella sidan, att förhindra Herr Tuhiers utväljande till referent för Befästningscommissionen, har nu valet för sig gätt och så utfallit, att Thiers ändå segrat. Mot 4 röster hade han 4 andra samt sin egen. Herr Allard, den Cabinettet ville skjuta fram, har sjelf ycterat på Herr Thiers. — Enhälligt har Commissionen i agt sin referent, att enkelt afhandla frugan om besistandet af Paris, utan politik och personligheter. — Regeringen väntar. att Thierska planen — fortlöpande befästning och skyndsam verkställighet — bifalles af Deputerade Kammaren; men som de detacherade forten är Regeringens egentliga, innerliga önskan, så skall den nu ämna arbeta på att få lagförslaget förkastadt hos Pairerna. eller åtminstone att hos dem genomdrifva ett amendement, som inskränker det till de äskade forten. Visar Deputerade Kammaren en stark pluralitet, skola Pairerua icke väga förkasta lagförslaget. Alla de stora Makternas Ambassadeurer hade i går ett sammanträde hos den Österrikiska, Grefve Appony, för att öfverlägga om det tal. som på Nyårsdagen skall hållas till Kungen. Beslutet lär blifvit, till följd af tidens beskaffenhet, att låta talet blifva så betydelselöst som möjligt. Sedan domen öfver Fru Laffarge numera blifvit fastställd, ämnar Fru Garat söka genom Drottningen, alt den Dömda blir benådad från schavotteringen, hvartill hopp skall vara. — (I denna ryktbara och ännu mörka sak har Allg. Zeit. ett bref från Paris med den uppgiften, att Fru Laffarge skall befinna sig i grossesse, och att man der namngifver hennes oförskräckta tillbedjare, icke utan skymf för hans namn och fara för hans hittils hedrade ställning. Jag skulle kunna (fortfar brefvet) häröfver ännu meddela Er åtskilligt och intressant, om jag ... kunde. — Anklagelsen för juvelstölden förfaller, då intet straff mera kan drabba Fru Laffarge, såsom borgerligen död; men man önskade lika fullt rättegång för att lemna en möjlighet att visa hennes oskuld, om hon ej begått stölden. (Forts.) För förestående detaljerade nyheter saknades utrymme i Lördagstidningen. Gårdagens post medför nnderrättelser från London och Paris af den I:ste dennes, nen dessa äro icke af synnerligt intresse. — Man trodle allmänt i London, att stridigheterna emellan Spanien och Portugal snart skulle blifva bilagde, sedan man kände att Spanien antagit Englands bemedling. Unlerrättelserna från Paris af den I:ste gå icke till sso are timma, än kl. I middagstiden, och då kände man innu icke innehållet af det tal, som Grefve Appony, I diplomatiska Corpsens namn, samma dag skulle hälla I ill Ludvig Philip. Han hade dock redan nyårsafton I nottagit de vanliga lyckönskningarne af Erkehiskonen