Hvad som först och sist påkallar uppmärksambeten, och som derför är synnerligen egnadt för slutärs och nyårs-betraktelser, är vär ställning, att i ordets egentliga bemärkelse vara utan regering. Detta o-äkerhetstillstand hvari vi befinna oss, under det att Konungens had hvarken är fulltaligt eller i alla styrelsegrenar besatt med personer, som kunna tillfredsställa nationens fordringar på nit, verksamhet och kunskaper, är föremål för alla uppriktiva fosterlandsvånners bekymmer, och detta har ansenligt ökats genom den besynnerliga förklaring som Expeditions-Secreteraren J. G. Richert afgifvit genom Aftonbladet. Man har deraf trott sig finna besannadt. hvad mangen länge har frugtat: att alla de ?bemödandev. som man utspridt såsom ifrån högsta ort gjorda. att besätta rad-platserna med dugliga och kunnige män, alldrig allvarligen varit påtänkte; och att således det ej är utan grund som man redan länge misstänkt planen, att eudast uttänja Statsråds-nämningarne intill dess Rikets Ständer hunnit åtskiljas, för att sedan inhalla personer. som behaglige för Kamarillan, kunde för ett nytt femårigt lustrum, der tillvinna sig Rikets högsta löner och pen-ions-rätt. Om å eva sidan den Richert-ka förklaringen icke synes fullt tillfredsställande, emedan på sätt jag älven förut meddelat, förfrågningar till Richert måste hafva blifvit gjorda af personer, bvilka icke kunnat göra det utan på hög belalining; mäste man likväl, å den andra sidan, medgifva att denna förklaring tillräckligt utvisar, att nämnde befallming aldrig varit utverkad eller gifven, med den bestämdhet, som anstär en sådan vigtig handling. Man har synbarligen kännt behofvet att kalla skicklige och agtade mån till Radsbordet; men man har kännt vedervilja att söka dem, utom kretsen af de verktyg, som man inöfvat och begagnat för sine enskildte kudamål. som man moraliskt och ekonomiskt ställt i beroende af sig, och på hvilka man kan utöfva en inflytelse, som betryggar för obehaget att hejdas at betänkligheterna eller inskränkas af lagarna. Med ett ord: man har önskat att folket skulle tro på, att man sökte dess män, under det att man endast tänker på att begagna tillfället för att ej behöfva anlita dem. Det finnes beklagligtvis så många anledningar, att nu, mera än förr, aflägsna ifrån den högre administrationen all sjelfständighet i vilja och handling; och det är väl detta som afleder all tanka på hvarje steg, som skulle kunna sätta vederbörande i behof att meddela underrättelserna om sakernas skick till män af beständ karaktär och patriotiska tänkesätt. Så dömma åtminstone mänga; och jag tror, att de göra det med skäl. Hvarje sådan tanka måste likväl öka obelåtenheten med ett system, på hvilkets följder man ej kan trifla. om det ännu längre skulle fortsättas; och det nya äret finner den icke minskad; tvärtom kommer det säkert att skåda den mera koncentrerad och beslutsam. Den har stillats genom den naturliga tillit, att national-representationens bemödanden skulle kunna åstadkomma en ändring i detsamma. Da dessa, af så mänga skäl ej komma att motsvara denna förväntan, vidgas i samma mon fältet för missnöjet, och numera mistager sig ingen om hvar orsaken till det onda i vårt samhälle bör sökas. Rikets ständer kunna under närvarande förhållanden icke uträtta något tillfredsställande, emedan de för att lyckas deri, ovilkorligen mäste handla gemensamt med en styrelse, som verkade i samma anda!zoch till samma mål De kunna blott bidraga alt öka upplösningen och förbistringen: ty, i samma mon de äro dömde, att handla allena, måste de urskulda sig inför nationen, genom underkännandet af deras egen organism; och deras nit, deras verksamhet, ju störe och ädlare de visa sig, komma blott att bevittna. buru det kunde vara eller blifva, utan att lemna ens hoppet, att det så blir. Hvad de försökt att uträtta, kommer visserligen att väcka nationens intresse; men de komma troligen att uträtta mäst, genom de skildringar af dagens historia, som efter slutade Värf, de torde finna sig förpligtade att enskildt meddela sine medborgare. K RK PER