och undangjort Tullbevillningen, samt en del andra med beskatiningen sammanhang ägande ämnen, blifva icke under Jaloch nyars helgen annat än ULSskotisarbeten förtagne och äfven dessa torde komma att hufvudsakligast tillfalla Konstitutionsoch Stats-Utskotten. Det förra af dessa Utskott, af hvilka högst få ledamöter begagna jul-permission, ämnar nitiskt söka handlägga representationsfrågan; men till följd af de ovanligt täta plena i Standen, kan det troligen icke medhinna sitt nya uslatande förrän i slutet af Januari. Det har redan beslutat att grunda sammanjemknings-förslaget på serskilta distriker för ståder och landet, samt att i valbarheten söka en utväg att lugna dem, som icke tro ett folks ombud kunna bevaka allas gemensamma interese, utan att de ibland sig räkna hvarje skiftning af det brokiga hlasshvimlet. På det hela bör man ej ogilla denna förtanka. eknru jag hoppas att Nationens eftertanka en gang skall nppsäga äfven dessa Kapitalations-vilkor med fördomarne. RepresentatifninFetötmel är numera icke beroende af en eller annan klass, eller ett eller annat Staud. De skulle möjligen kunna. hindra den för eu kort tid med uppoffring af interessen, som likväl kunde komma att blifva dyrare än den af representations rätten. Men — den är nu mera nagrionens fråga; den är hvarje Svensk mans, och segern är ej langre oviss. Under det att säledes ett slags hvila kommer att äga rum i riksdagsförhandlingarne, torde deremot en oral verksamhet komma att förmärkas inom de så kallade konservativa kotterierna i hufvudstaden. För dem är det hardt att ej kunna lyckas i sina planer, att fa riksdagen afslutad inuan den stora refornifragan binner utageras. De bearbeta med ifver såväl de loyala, som ultraismen; men i det skick sakerna sta. har det sig ej så lätt att gächa de allmänna förhoppningarne hos hela den bildade massan af folket; och jag hoppas, att de icke lyckas. De bitkomne s.andshöfdingarne börja, på sätt jag redan förut nämnt, att aftroppa hårifran. Äfven Landshöfding Nerman äterreser, så att det ser alldeles icke ut som man tänkte på Siatskupper. Men — har man då verkligen ett ögonblick tänkt på sädant? Jag tror det ej ty, det säkraste synes vara, att vederbörande tänka på — intet. Jag anser öfverflödigt att redogöra för några enskilta tilldragelser i Stånd och Utskott emellan organer af olika meningar, hvilka Öfvergått till personligheter. Förhällandet dermed blifver snart fullständigt framlagdt i Ståndsoch Utskotts-protokollen, hvilka Stockholmska tidningar lofvat allmängöra; och alltsammans synes mig vara allt för mycket framkalladt at ögonblickets obesiunade hänförelse, för art utgöra något betydelsefullt drag vid skildringen af tidens händelser. I denna framstä de, för mig, blott såsom bevis, att man ej haft något annat interessant all tekna. Silhouett-målning år ej min sak. Jag tycker alltid då sjelf, attjag ritar näsan för korrt eller för — lång. KK Rättelse. I N:o 139 (145) för d. 16 Dee. första sidan, 3:dje spalten, 42:dra raden stär: immortalitet läs: immoralitet.