Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1840, sida 2

de utmäkrktare sujeterna vid denna trupp. som i all mänhet eger större förråd FÅ skickliga Altörer. än Aktricer. Att Fru Djurström likväl alltid utför sin rol con amore, vom ock stundom med för mycken pathos, samt at Mamsellerna Danerus och Magito, hvilken senares röst ännu är intagande, göra sin sak bra. är nåägot. som väl ej bör bestridas: liksom ock att Herrar Ljungdahl. Blomqvist, Hedin. Björkman ocb Högqvist, hvar i sin genre, adagaläg a mycken skicklighet och talent; skada var allisä. tt recesterne för de fleste utföllo mindre förmonligt. hvar. till de busliga hestyren före Julen troligen varit oHS:ken, helst publiken alltid genom lifliga bifall vjort rättvisa åt deras förtjenster. IUIxad II:r Direktör Djurström sjelf beträffvar. så måste väl me han är större Literatör än Aktör, och litteraturens och Theaterkunstens vänner stå derföre till honom i största förbindelse för de utmärkt väl lyckade öfrersätnivgar, hvarmed han riktat svenska scenen. Den förnyade bekantskap publiken haft fägnaden göra med H:r Sevelins välkända talent, har skänkt mycket nöje och bidragit att öka åshädarnes antal; likväl har 2:ne Spektakler mäst inställas af brist på besökande. och begge gängerna var den unnoncerade pjesen; Kungens Befaliming. så att det såg ut, som ingen brydde sig derom, eller frågade derefter. De tvenne sista reprasentationernua gåfvos för fullt hus, dä man hade tillfälle för första gången i Sverige göra bekantskap med ett rätt underhållande stycke, kalladt: En trappa opp och på Nedra botten, eller Lyckans Capriser. Comedie i 3 Akter, med säng, Musiken af Ad. Mäller, efter Johan Nestroys: Zu ebener Erde und erster Stock oder Die Launen des Gläcks, öfversatt af k. w. I)jurström. Då detta stycke ej kan gifvas, i Landsorterna utom på större theatrar, såsom Götheborgs och Stockholms, emedan scenen föreställer 2:ne väningar, i hvilha på en gang spelas, blir vår publik H:r Djurström, så mycket mer förbunden, som han med dryga omkostnader arrengerat detsamma för vär theater; ehuru till dess utförande fodras en temmeligen stor personal. Stycket, som just icke har något stort inre estetiskt värde, är dock genom sin goda moral, sina intriger och komiska situationer på en gång lärorikt och underhall nde ; och då man i öfra vaningen såg den största yppighet och elegance, under det att i den nedre herskade yttersia torfiighet och behof. kunde man ej afhbälla sig från den Önskan, att denna scen malue verka till behjertande af de betrycktas nöd under nu instundande helg. Hufvud-themat var i denna pje den i allmnna lifvet stundom inträffande händelsen att lyckan vänder sig ofta om, hvarigenom den en trappa opp boende rike millionären måste fiyta inunder och remplaceras af de fattige på nedra botten. Ultrymmet tillater oss icke någon utförlig recension Öfver detta stycke, som i det hela gafs med god ensemble, hvartill troligen fodrats mycken inöfning, för att behörigen falla in hvar i sin rol En trappa opp och på Nedra Botten. — J förbigående kunna vi, beträflaude sjelfva Theaterhuset, ej underlata onmämna fleres misnöje öfver, att det. som troligen ger god revenu, likväl så illa underhålles, så att i klädeslogerna knappt finnes en stol och fensterruter uti logerna, hvarigenom spektatörerna generas af drag o. s. v. hvilket den det vederbör, torde observera. dgifvas. att