emot, har en artikel från Donau, som, antagande en fullkomlig optimistisk ton, och efter vanligheten mystiskt ordande, likräl lyfter på ett hörne af täckelset. Reduccradt till sin enkla verklighet är innehlållet af artikeln, att den osämja som redan mycket länge existerat melian Furst Metternich och Grefve Kollowrat, Inrikes Ministern, kommit till en crisis i anledning af Londonska tractaten, hvars, åtminstone möjliga, följder: krig och thy åtföljande, äro Grefve Kolowrat alldeles emot, hvilken yrkar fredens bibehållande, under hvilken allena statsinkomsterna kunna ökas och utgifterna minskas. Deras personliga vänskap tyckes ej hafva kunnat emotstå politikens kraf, och man har märkt att Financerne voro stötestenen och förargelseklippan. Att Grefve K.. oaktadt sitt stora anseende. beslutit taga afsked. bevisar att hans stjerna bleknat mot Stats Cancellerens; och som ett vanligt förebåd tjenar det nederlag, ban måste hafva lidit genom Baron Eichhofs entledigande... Denne var ej allenast Grefre K:s protegå, utan äfven hans högra hand i Financeärenderna, och har ej blifvit blott enkelt för afskedad, utan i en ganska stötande form, I stället för det för höga Embetsmån brukliga sätt, att genom en Kejserlig Handbillet bevilja Baron E. dess afsked, har det skett genom en pur resolution, om visserligen säger att II. M. iörbebåller sig att vid sig yppande tillfällen göra bruk af hBaron E:s kunskaper och erfarenhet i göromalen; men detta betyder i Österrikisk Curialstyl, att haus snara användande i activ statstjenst just icke är att förvänta. — Detta skymtande ovanliga sätt, jemte andra förändringar i den högre Administrationen, äro talande bevis på hvad Furst Metternich förmår — och huru han brukar sin makt, då han