GÖTHEBORG. gtOockholm, den8 Dec. (KORRESPONDENTARTIKEL). Dagens nyhet är, att föredragande State-Radet för Landtförsvarsårenden Frih. Bror Cederström uppå begäran erhållit alsked, samt att 5eneral-Lientenanten Grefve Axel Mörner emottagit denna befattning. Denna utnämning af eu öfverarig person till Chef för en förvaltningsgren, som fordrar så mycken verksamhet, borde förvåna. om man ej deri endast såg ett nytt bevis pa obenägenheten att göra det ringaste steg till reformer och förbättringar. Oaktadt allt det goda man bör såga om Grefve hlörners Larakter och hans ålskvärda umgängessätt, saknar han såväl den högre Krigsvetenskapliga bildning, hvilken fordias för att genomtöra de så högst nödvändiga förändringarne af värt militär-väsende, som den kännedom af det administrativa, hvilken år oumbärlig i ett land, der Krigsmagtens organisation befinnes så invecklad och sammanblandad med nationens ekonomiska ärenden. Hans relationer till vederbörande äro af den art, att nägon sytinerlig sjellständighet icke kan af honom väntas; och man kan med full visshet antaga, att denna förändring återbringar i Gretve Brahes och kamarillans händer hela den vigtiga krigsadministrationen, hvilken atminstone genom General Cederströms stränga ordning och hushållning sag sig inskränkt till blott en möjlig inslytelse på befordringarne, men ej på de egen liga organi-ation-frågorna. Man har länge vetat, art denne önskade afgåa; och som han hotas med att helt och hållet förlora synen, kunde denna afgång ej länge fördröjas; men man trodde åtminstone, att då det skulla ske, platsen skulle lemnas i händer, som kunde på nägot sätt motsvara den förväntan på verksamhet, som nationen nu är berättigad att äga. Det är anmärkningsvärdt, att vid hvarje tillkättning af rådgifvare, valen nästan ståndigt göras på män emellan 60 och 70 talet, hvilka redan genom deras år och ställningar äro berättigade till pension och ohrukbare i de arbetsfordrande minister-posterna. Att Staten derigenom directe ådrages ökade utgifte, då dessa personer snart med orimliga pensioner bortgå. är icke dess enda förlust. Den förlorar vida mer, indirekte, genom bristerna i förvaltningen. I Mandags röstade förstärkta Stats-Utskottet åter ölver en bop stridiga statsregleringsfrågor. Dervid blef utgängen, liksom förut, afslag och afprutningar. Till och med de 4.500 Rdr som allt sedan Dramatiska spectaclets början Staten lemnat, och som Kongl. Theatern uppburit för dramatiska scenen, blefvo indragna; och uppförandet på indragnings Stat af StatsSecreterarne Grips och Hartmansdorfts löner (4,000 Riär hvardera) afslogs. Detta sednare söker man naturligtvis att sörklara såsom en tyrannisk handling. i stället att deri skåda en helt naturlig princip-fråga. De, som vilja i Statens tjenster se en för all tid bortgifven egendom, och således yrka att innehafvarne safvä dertill samma rätt som till en fastighet o. s. v., utskrika beslutet såsom ett våld. Men då man betänker, att nationens representanter redan sör trettio är sedan yrkade på förenkling och reglering af Styrelseverken; att Komittker och Utskott tillstyrkt sådane åtgärder; att redan 1823 ett hvilande grundlagsförslag antogs, enligt hvilket StatsSecreterarebefattningarne skulle förvandlas till föredragande StatsRådstjenster; samt de ifrågavarande personerne ganska väl visste, då de emottogo embetena. huru vanskliga dylika tjenster voro; då måste det medgifvas, att Rikets Siknders beslut icke bör anses såsom annat ån ett bevis af den brist på förtroende nationen ägt ät personerna, och hvilken opinion grundlagen gikvit nationens represenianter rättighet att äfven på annat sätt uttrycka, om de så velat. Man kan väl såga, att Stat-Fecreteraren Grip, såsom civil tjenstemån ej kunde förena de, vid den nya organisationen af StatsRådet sammauslagne tjenstebefattningar af Departements-chef och föredragande i commandomål; men hade Konungen öuskat använda honom, funnos ju andre civile platser disponible just genom reorganisatiouen. För Herr v. Hartinansdorfis qvar2