Europa alternatiset: Modification af tractaten eller krig, skulle Europa icke uppoffrate sitt lugn för ett stycke af Syrien. — (Bisallsrop). Under tiden föll Beirut. Detta ändrade icke Cabinettets beslut; men då det fann, att Makterna ämnade drifva tractatens verkställighet till det yttersta, — att de icke trodde på allvarligheten af Frankrikes motstånd, — och att ovissheten om dess beslut skulle kunnat nedslå modet hos Paschans anhängare, så gjordes vidare propositioner. föranledda af den afsättning Porten förkunnat mot Paschan. Cabinettet skref till London, Wien och Alexandria, att Mehmed Ali, i alla händelser, borde behålla Egypten och den del af Syrien, den vapenlyckan kunde lemna honom; men förklaringen borde understödjas af franska styrkans uppställande, fiottan visa sig på Syriens kuster och Kamrarne sammankallas. Dessa förslager gillades återigen icke af Kungen. Genom Bertigen af Broglie åstadkoms en förlikning. enligt kvilken noten afd. 8 Oct. sknlle afsändas. flottan, i stället för att skickas till skådeplatsen för händelserna, concentreras vid telegraphen, rustningarne fullbordas ända till 639,000 man, och Kamrarne kallas. Så inträffade den dag, då throntalet framlades för Kungen; det upprepade alla Cabinettets förra beslut och dea tillsats, det Frankrike alldrig skalle anse för gilltig tractaten af d. 15 Juli. Talet blef icke antaget, och Cabinettet har definitift afgått. — Efter att sålunda hafva lemnat en åskådlig skildring af Frankrikes ställning i Orientaliska frågan, öfvergik Hr Thiers till granskning af det nya Cabinettets throntal och politik. Det förra hav yttrat att man hoppades på fred; har deri ej sagt nog: man är viss om freden. Det nya Cabinettet har efterträdt det af den 1 Mars, emedan detta ansåg kriget, i ett visst fall, för nödvändigt. hvaremot det nya är formeradt för fred, för en gifven fred. Beviset ligger i rustningarnes inställande, det säkert Cabinettet och dess Chef, den erfarne krigaren, ej skulle anbefalit, om man tänkt åt krig; och detta bevisar åter, att man ej ämnar föra krig, äfven om Londonska tractaten ej erhaller den minsta modification. — — — Tre Continentalmakter skola aldrig förläta Frankrike dess Julirevolution; ty de frukta för insurrectioner i Polen, Italien och Rhenprovincerna. Derföre hafva de begagnat detta tillfälle att förena sig mot Frankrike. Ville man då sätta sig i säkerhet , så var det genom att visa, det man icke fruktade krig. Vill äter Frankrike icke taga del i den stora verld-frågans afgörande; vill det endast. som Adressen yttrar, Frädda sitt hotade område (här afbröts Herr Thiers af Herr Dupin i högsta vrede, hvilken beskyllde honom för förfalskning då han ryckte detta ena ställe utur Adressen), då visserligen är dess hållning utan våda och dess politik rättfårdigad. — Som en rasande störtade nu. då Hr Thiers slutat sitt 3 timmars anförande, Hr Dupin till tribunen, der han ifrade emot allt som blifvit mot adressen sagt, och förklarade att phrasen om det hotade området tillkommit såsom en af alla de möjligheter Commissionen velat framställa för Kammaren, såsom krigsorsaker. — Nu uppträdde Hr Gnizot. Först genomgick han (under täta afbrott af ogillande) hela den politik som sedan 1230 blifvit följd. Dernäst sade han, att det nya Cabinettet har en annan politik än det förra, samt olika sätt att döma om sakerna, hvarpå han kom till den vanliga slutsatsen: jag tror att det hade orätt, och att dess politik var dålig; vi hafva en annan.? (UIr Thiers infallande: Det borde Ni hafva sagt före d. 29 Oct.) Ar G. fortfor. att i Julitractaten ligger fröet till ett Europåiskt krig, hvilket det hvad han kallade Fractionerna? ämna draga nytta af för sina afsigter. Fans tal blef nu ett erkännande af det system, som legat till grund för nya Cabinettets bildande: bibehållandet af den inre status quo, hvari landet nu befinner sig, I och som medel dertill, fred, den Talaren dock förneka, de vilja köpa för hvad pris som helst. ... Hvad rättighet har Ni (sade han) att hålla Er för mera patriotisk, mera stolt än andra? Voro vi icke alla. .. (Hr Taschereaun: Vi voro icke i Gent. — Förfirande larm). Hr 6. började nu att söka rena sig för denna, beständigt honom pjorda förehråelse, och sade, att han först begifvit sig till Gent, då det för honom blifvit klart att Bourbonska huset komme att återvända till Frankrike (en naivetet som belönades med skratt-salfvor;; att han ej af personligt intresse kommit till Ludvig IS. att det endast skett för att gifva honom förträffliga råd och -åga honom nyttiga sanningar; att han blott kommit till Gent i de constitutionella Royalisternas namn. Återkommande till hufvudfrågan, påstod han att krigsrustningarne endast skulle föranledt dylika å de 4 Makternas sida, och gjort kriget oundvikligt.