Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1840, sida 1

AL ———— ÅR ra Å ÖfrerCemmis-sarius på Joniska Öarne, i General Lientenanten Sir Howard Douglas ställe, hvilken, såsom kändt är, varit invecklad i mänga tvister med Öarnes Lagstiftande Församling. Den låöde på aftonen har i Utrikes Årendernas Bureau blifvit underteknad en Hasrdelstractat mellan Storbrittannien och Repubiiken Texas. Genom densamma, som är grundad på en fullkomlig reciprocitet. är naturligtvis den nya republikens sjelsständighet erkånd i sjelfva verket, och Texas nudandraget bade Mexicos öfvervälde och faran af ett införlifrande med Förenta Norra Americanska Staterna. Balen, som den I7de gafs i Guildhall till förmån för de Polska Flyktingarne, har varit ganska lysande och torde lemna ett icke obetydligt öfverskott. Ministerens begge förnämsta organer omorda frågan om Mehmed Alis eventuella afsättuing, den Palmerstonska noten antas för möjlig, medan Franska bladen, till och med det ministeriella Journal des Debats, vilja att Frankrike skall, i alla händelser, skydda Paschan i besittningen af Egypten. I anledning häraf säger Morning Chronicle bland annat: De Allierade kunna icke hysa önskan att angripa Egypten, så vida de ei af händelserna blefvo tvungna dertill. — — Imellertid, fastän osannolikt. är det dock möjligt, att Ibrahim vid sitt närvarande framryckande (skall väl heta, i sin närvarande concentrerade ställning) vinner fördelar öfver de Allierade, i hvilket fall det skulie kunna blifva nödigt att angripa Egypten, för att hindra honom från att förlänga siendtligheterna. Uerr Thiers? anhängare deremot vilja hafva Egypten förklaradt oantasteligt under alla omständigheter, på det att det må lyckas Paschan att äfven bibehålla Syrien. Icke Egyptens Sjelfständighet i och för sig sjelf är hvad som ligger dem om lijertat, utan denna sjelfständighet blott saåsom medel till välde öfver Syrien och Asien? — I en sednare artikel bestrider M. C. en af Thimes uppställd sats, att de Allierade ej böra lemna Sultanen fritt val vid den slutliga förlikningen mellan honom och Mehmed Ali. Man kan fråga, hvar detta Engelska nit att försvara andras souverainitets rättigheter mot Engelskt inflytande uppkommit? Skulle möjligen desse vara nyttiga att aberopa, om man i hemlighet arbetade på att motverka en förlikning, den man — kanske för att mystifiera Franska Cabinettet. kanske också för att på begäran gå det tillhanda med nägra försonliga ord, dem de Deputerades AdresseCommission sordrat för att tala tridsamt språk — offentligen predikar? Ett yttrande i M. C. förblifver alltid en teservation, som lemnar fria händer; ministeriella organen säger neml.: Man måste deremot icke låta Mehmed Ali få. anledning tro, vatt han för alla tider kan med visshet påräkna Egypten. Uppeifterna samman-tämma deruti, att stor oenighet råder i Engelska Cabinettet rörande Orientaliska frågan, uti hvilken Lord Palmerston är den som förnämligast vållar, att hans Collegers försonligare tänkesätt icke vinna framgång. (Posten fran London af den 20 Nov. var icke ankommen till klamburg vid sedraste postens afgång fran sistnämnde stad.) FRANKRIKE. Paris, den 17 November. Ministrarnes organ, den doctrinaira Journal des Debats, afhandlar i dag Engelska noten af den 2 d., hvilken den hittills förbigatt med tystnad. ÄÅtven Journal d. D. kallar den en blott afhandling af principer, och förlustar sig med att den år ställd till Thierska. ej till nya Ministeren (hvilken utnämnd den 30 Oct., dock var känd af Lord Palmerston den 2 Nov. !) Quintessen af artikeln ligger för öfrigt i orden: Nej. den nuvarande Ministeren kommer icke att öfvergifva Egypten (d. v. s. Mehmed Alis anspråk på besittningen af Egypten). Den kommer icke att vå Änore än