blik alltid gjort sig känd, då det pä; att upp: muntra eller belöna den sanna konsten. och lätta konstnärns, hos oss, i yttre afseenden vanligtvis med flere törnen än blommor beströdda bana. vå kouslöns våg, uti tårt Svea land, Zaturen sparsamt sina blommor strödde: rätt quäfdes de i bemakens? trånga band ; eust ej Idunas äpplet mot dem glödde: ettröttad pål sin obelönta färd, zZöd-akad ofta med bekymren strida, ock konsthårn, sen hat skänkt sig sjelf till gård, I Told och förgäten, till sitt hem, att — lida. i 5p-ck! vill Du känna fullt din njutnings höjd, Zall konstnärn räkning för hans skänkta fröjdi Fåt ock din lycka sig till honom sprida.