(lusändt.) NAEHINCSFRILEETEN. Betraktelse vid toddygluset. Ej många toddyglas blefvo tömda Om nåringsfriheten, den fördömda, Blef proklamerad för våra ståder. Nej, pris ske eder, J landets Fäder! För Sveriges kräfta har ni ett plaster, Och det är Långholmens stora kloster 3 Ert klosterfolk är korrektionister, (Väl ej så göddasom de Pahic ler.) Men synd det vore om ni beskylldes , Att icke klostret med omsorg fylldes. Och älven qvinnan blir ej förglömd, I kloster anses hon säkrast gömd; Ty fins ock lavar, som mildt förkunna Försvarslös flicka för Spinnbus-Nunna. Väl hördes Lutber med kraft predika, Och menskoväuner änna hörs skrika Med andra sattser. De oförskåmde, Förklara menskorna ej bestämde, Att innom murar sitt lit borttråna; Det är ju riktigt att häda Skrana. Om dessa läror tog skruf, hvad hände? Jo, Sverige sänktes då i elände, Man vet att Preussen för slika funder Har längst för detta som Stat gått under, (Ty, mine vänner, J skolen veta,