haudklappningar, hvilka, om de ock i vissa öron. ej klinga så angenämt, som silfver, likväl torde för Artisten ega sitt uppmuntrande värde, Låtom oss au höra Hr Justus! -Den insändare som hemställt om icke Herr Djurström, till egen och Publikens fördel, ktunde elgagera ett af de Positiver, hvilka kr inoföras i staden, tyckes allt för mycket nedsätta smaken hos detta samhalle, då Lan pastår detsamma kunna vara belatet med sädan musik vid TPheater-representationer. Utan trifvel, har insändaven icke menat att så directe chikanera Götheborgs Theater-Publik? men hans mening kan jemföras med den välmening som Åsnan, enligt fabeln, visade sin husbonde, då den för att caressera honom, slog och nedsmutsade honom samt -önderref hans kläder. En annan yttrar sig mera omständligt. IIans introduction tyckes tillkännagifra: att som det är tidens anda att häckla allt: hHvarsöäre då lemna Theater-Orehestern i fred? den han säger sig vara piskad? att höra 3:ne gånger i veckan. Piskas förtjenar ban, — ej för att höra Orche-tern. men för att lära sig skrifra med sans och urskillning. IThuru det föga lönar mödan att inlåta sig i resonnement med personer. om saker som de icke känna eller förstå, så vill man dock, af aktning för Publiken, upplysa om verkliga tillståndet af härvarande Fheater-Orehester. Det gifres ingen Orchester i vårt fådernesland, den Kongl. Theatrens icke undantagen, som till sin disposition, atminstone till dato, egt eu större samling Musikalier, än den härvarande, hvarom hvar och en, som behagar öfverse dem, sjelf kan öfvertyga sig. Detta oaktadt, och ehuru det icke är Hvarkon denna eller nagon annan Orchesters skyldighet, att sjelfre förse sig med musikalier, halva lih väl icke uppofiringar å dess sida felats, för att rikta den redan stora samling den äger, med nya alster. — Att dessa kunna under arets lopp genomspelas är naturligt , då sällan Operor gifvas, utan blott entre-acts-musik. Recensenten talar om att höra gamla saker, hvilka han redan som barn hört — han vet då ej att Haidens och Mozarts mästerverk, hvilka ännu gonteras af Europas mest bildade Publiker, blefvo skrefna innan troligen Herr Recensenten sag dagsljuset, savida han icke är en alltför gammal gräharsman. Att Orchestern icke nu är i det skick som den var under Heusserska Operan medgifves, men detta kunde afbjelpas på det sätt, att Hr Recensenten ville återkalla de i Artister hvilka sedan den tiden, i brist af utkomst härstädes, lemnat orten, eller ock skaffa andra, saurt försätta Thoater-styrelsen, genom talrikare besök af j Publiken, i stånd att betala en sädan Orchester; men intills detta sker, måste Orchestern förblifva som I den år, om ock den bofällige Recensenten skulle bli skakad eller piskad till döds. Recensenten visar i högsta grad sin popularitet, derigenom att han önskar få höra dansmusik i stället för den klassiska. Strauss? Valsar äro visserligen, i sin genre, klassiska; men om t. ex. da en Tragedie vifves, dessa, mellan akterna exequerades, — huö ru -knlle Publen da bedömma Hr Direktäör Richters urskillninga förmåga? — Detta har RecenI centen ej beräknat, och maste dessutom vara aldeles okunnig om att Strauss musik, äfvensom nästan alla nyare uompositione r för Orchester, innefatta ståmmor för mekaniska blas-instrumenter. med ventiler m. m., hvilka här icke finnas, och kunna således dessa compositioner icke utföras af härvarande Orehester. Nog afl Recensenten har visat den största brist på sakkånnedom. och klarligen antydt att hans smädelser äro grundade antingen på dumhet eller ock personligt hat; och bör man i förra fallet förlata, samt 1 det sednare förakta honom. Justitus. — — ———— —