— — n 2W—————— —— är genom allvar och enighet som de eäkrast bereda upplysningen och friheten seger. Det ur bekant huru under denna riksdag, mer åän någonsin, hvarje representant eller enskild man, som med redligt mit sökt, i sin mon medverka för de stora frågornas framgång, blifvit anfallne af dea besoldade pressen, och huru man förstätt, att genom personer, hvilka ånnu icke voro afslöjade såsom pensionärer på nådebröd--listan, kiven verka på andra tidningar, i synnerhet på landsortspressens. Alla dessa bemödanden hafva strandat emot det sunda vettet hos Svenska allmänheten; och då man besinnar huru många medel varit begagnado för desamma, är detta ett stort, ett lärorikt exempel. Huru t. ex. vanställde man icke redan vid Riksdagens början de lika djupt beräknade, som med förbättringar i värt uppbördsoch kameral-väsende oskiljaktige förslagen till grundskatternas successiva afskaflande; huru sökte man, icke blott att förlöjliga, utan att göra misståukt, hvarjo bemödande, att sparsammare organisera försrarsväsendet: Huru har man ej förvrängt representations-förslaget, och sökt inbilla allmänheten att Bonde-Standets representanter förrådt allmogena rätt då de röstade för samfäldta val? liksom om Allmogen någonsin genom hemmantals-röst-beråkningen kunde disponera så stort antal röster, som efter uppskattningsvärdet, då Egarne af de stora egendomarne blott få 6 röster, men ägarne af uå:tbels och 138:dals hemman kan sa 4:dels röst. Huru har man icke sökt kasta de oädlaste misstankar ; på caskildta representanter; t. ex. på Aftonbladets förläggare, att vara köpt af utlänningen för det han, för att befordra den stora fråga hvarpå nationens ekonomiska lagstiftning egentligen luvilar, nitiskt verkat för utbredandet af kännedomen om alla de omständigheter som inverka på densamma? Huru har man icke anfallit en Petrk, en Weru, m. fl. som manligen sökt utreda en hop brister i vårt samhällsskick och bereda deras afhjelpande? Huru har man t. o. m. för att söka nedsätta den enkla, flärdläse representanten lags Jansson , ieke endast tagit tillllygten till den osanning , att han, som enhälligt valdes af elektorerna i sin ort, endast blifvit det, med en knapp pluralitet af Å röst, utan ock att han låtit göra sig till verktyg åt Aristokratien m. m.. han, som står så trygg med sitt sunda förstånd och sin redliga vilja. Men alla dessa bemödanden att förvilla opinionen de hafva misslyckats — jemte snart sagdt alla andra; och det är detta. som båst af allt utvisar att Nationens karakter antagit en hållning, som bör öfvertyga enhvar. att honcj längre låter leka med sig. Icke en gång den illi. stiga dikten om den så kallade koalitionen, med hvilken man sökte att återräcka det sordna ståndssplitet och göra några, så kallade aristokrater misstänkte, lyckades på långt när så, som man förestälde sig — och de hotelser som ånnu framställas, att upptäcka dylika planer, anses lika löjliga aom vanmäktiga. I sanning! hade man ej att vakta på andra Äristokrater än t. ex. Grefve Ankarevärd, så spildes onödigt bort vakorna: en man, som redan långe besluten, att endast offra sin ålderdoms dagar åt den angelägenhet för hvilken hau redan länge varit verksam, icke under något vilkor eftersträfvar annan inflytelse, än den han kunde vinna såsom folkets representant, i fall han upplefde den dag då Svenska folket fritt valde sina ombud: och som redan till ären, och med en inneboende varm känsla för mensklighetens stora interessen: hvilka han ock alldrig hvarken somenskild eller offentlig man svikit: icke ett ögonblick kunde nedlåta sig till den pagliazzo röle att vilja spela Aristokrat. Det förtroende han vunnit afalla, som vid denna riksdag med bonom delat det besvärliga Uiskottsarbetet, är em borgen för hans rena tänkesätt. Men, det ser ut, som ville jag hår blott göra mig till loftalare åt personer. Det är ej så! Det är för att blott fåsta uppmärksamheten på förhållanden, som måhända kraftigare än allt annat, ädagalågga huru skeft det gamla följda systemet varit, och huru magtlöst det skulle blifva, om det åän vidare fortfor. Det åär derföre enhvar bör önska, att den förkndring snart kunde deri åstadkommas, Som är vilkoret för ett ädlare och mera tillfredsII ställande. Hvad organerna för ett sådant beträssar. må man ej allt för mycket fåsta sig dervid. Visa de sig genast hafva uppfattat sin bestämmelse, må nationen sluta sig till dem, hvilka de ock blifva; liksom hon. så snart de svika i sitt nit, genast må öfvergifra dem. Men — hvad man bör önska är: att de måtte gifva sina medborgare exemplet af den hederskänsla: att de lika litet anse sig kunna tjena en Regent, som icke i allt uppriktigt vill folkets väl, som ett folk, hvilket icke eguar dem tillit och för0 troende. o Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Paris. den 4 November. Marskalken Soult ömnar att vid Fyrencerna sammandraga ett låger af 25,000 man, till hvilket redan Generalerna, bland Mr er Afa 0 DareriAt Tä