(5. P1CCHTAULCI. 111tCL 111 71177111171 LIPIST YTA att lIl4 68. Reg. Formen, angående Ståndens Privilegier skulle helt och hållet upphäfvas-. Besynnerligt nög hafva de trenne Biskoparne samt troligen alla af Preste-Stånäcts Ledamöter i Utskottet biträdt sörslaget. Detta förhallande gränsar nära nog till det otroliga, om man ej fär antaga, att det skett i hoppet, att. denna i möngdens ögon säkert ännu öfverdrifna fordran på uppofiripg af enskildta interessen åt fosterlandets allmänna sak, skulle skilja Borgar-Ständeto, i representations frågan tillfälligtvis vacklande pluralitet. ifrån Bonde-Staudet. Det är dock att hoppas, att detta icke skall lyckas, Skälen dertill torde jag en annan garg sa utveckla. Nu vill jag endast nåmra, att likasom hela förslaget egentigen stär i sammanhang med den stora förändringen i representations-sättet, inverkar den alldeles icke på näringsfrihets frågan, emedan denna sednare af såväl Ständerne som Konungen åär förklarad oberoende af Stands-privilegierna. Städernas så kallade privilegier åro åfven nagonting helt annat. Men, om således de egentliga Rikasdagsämnena icke i dag komma att blifva föremål för mina meddelanden, har jag anledning att lemna Red. underrättelser om andra förhallanden, hvilka icke sakuna interesse: anledningar, som skulle vara innerligen tillfredastållande för fosserlandsvånnen om de visa sig grundade på en allvarlig vilja. å högsta ort, att uppfatta tidens kraf och höra nationens röst; men — hvilka — om de äter befinnas tillkomne för att öka antalet af avikna löften och gäckade förhoppningar, komma att änna mera splittra och förbitfra. Det Jag har att berätta, är icke mindre, ån en åtminstone till sina yttre tecken ek mingavärd ayftning, att omna nationen några garantier för dess närmaste framtid: att ej motverka en del af de reformer, som landets närvarande stållming gjort till föremål för folkets önskningar: och till och med att medverka för den del deraf, hvilkas nöådvåndighet knappast mera de aristokratiska och byråkratiska ligorna våga nesa, ehuru de uppdjuda alla krafter att rycka dem undan national-represevtationens ledning, och Konungamaktene sanetion. Redan en tid har man märkt, på vissa af de vanliga till några Landsorts Tidningar utsände artiklar, att någon förändriag förevar, i den fatebur der dessa apreteras. Då man jemnfört framställmingssättet i dessa, med Ryska Minervas bemödanden, att framställa concessionerna såeam omöjliga — förstörande — samt förmärkte den bitterhet hvarmed Biet surrade omkring, kunde man väl förmoda, att det var något å färde. Det är likväl först i dessa dagar, som man fatt nägra säkrare anledningar på de personliga förhållandenas väg att finna, ätminstone tankan rigtad på den betänkliga stållning hvari nationens angelägenheter sig besinna, och böjd att medelst nåcra eftergifter — eller hvarföre icke heldre kalla i — offer på sasterlandets altar, besegla det nya årbund, som är så nödvändigt att förtroendet återknvter mellan Regenten och folket. Jag erinrar änna en gång derom. att dessa åt flera hall yppade tinksesätt, visserligen icke ännn innebåra full såkerhet för en afgörande förändring. hvarkon i den yttre eller inre politiken. Men jag har årminstaae skäl, att anse dem sörtjente af hvarje redlig medborgares uppmärksamhet; jag tror, att det i närvarande stund vore en pligt att visa någon tillit dertill. under det att den medborgerliga verksenheten å sin sida beslatsamt fullföljde sin stig. Det vore i min tanke, på detta sått man säkrast förmådde Styrelsen, att intråda på samma bana med denna: emedan hon vare säker att der träffa de meåborgerliga förtjensterna; och det är derföre jag tror mig, med risk att öka antalet af duper. na böra yttra: att en sådan syftning förmärkes:: att den glädjer många, ånda hittills misstroende eivnen; och att om den bestyrkes genom bandling, genom besegrande af hergonlig annimocitet, och genom en liylluing åt den anda. som Grundlagen redan antyder såsom rättssnöre för Regentena, national-representanlens och medborgarens inbördes förhållanden, skulle den såkert ännu en gång gifva enighetens styrka åt de krefter, hvilka allena kunna bereda en tryggande och årorik utveckling åt nationens stora angelågenheter. Då jag för några veckor sedan yttrade bekymmer öfver Regeringens synbara likgutighet för Bepresentations-frågans utgång. och då jag antydde det ringa hopp om något bättre, som den nuvarande Rädgifvarepersonalen ingaf, var det derföre. att deuna känsla ieke längre borde undertrycka. Den var redan införlifvad med allmäånna tänkesätist — och att döma af de tecken som nu visa rig. torde den kunna anses hafva gjort sig mera gällande ån jag då förmodade. Måätte utvecklingen snart visa, att den leder till bvad den kunde och borde! Att nu närmare uppgifra de bevis jag har, att anse ett sådant förhållande äga rum, vore att ingå på ett sölt. som min korrespendeuce alldrig kommer att vidröra; och att söka hlotta de egentliga oreakerna till förändringen ekulle måhända ute gåtta mig för månget misstag. Det är att sörmoda, att det är den fasta och orubbligas karakteren hos plaraliteten af Borgare och Bonde-Ständen ledamåter, som får anses såsom grunden derföre: och dernäst den alldeles förfelade verkan, dvom den devonerade pressen åstadkommit, genom dess hätska anfall emot de aktningsvärdaste och verksammaste representanterna. Den beståmdbet i allmänna tänkesättet, som i trotts af alla bemödanden låtit sig skönjas; den hyllning, som detta gifvit åt, personerna och principerna, oaktadt alla bemödander att göra de förra misstånkte och de sednare hatrilla fäarndlAa ff Hhatvaltae Fenam den egentliga or( 1 7 BR RR a nt essens — — 2——