Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1840, sida 2

:g : lädja sig, att hans sympafhier äro för Frankrike, att han ej kan Ålska England, öfver hvilket han har rättmätiga klagomål, och att han ej vill höra talas om Österrike, som i hans täIstigheter med England lemnade honom så segt i sticket, då det kunnat spela en helt annan roll. Man har underrättelse att fregatten Belle Poule framkommit till St. Helena. Brochuren af Åhbä Lamennais Landet och Regeringen, af hvilken just andra upplagan utkommit, är sequestrerad. Författaren kommer att tilltalas inför Assise-domstolen, under rubriken af attentat äsyftande att störta eller att ändra regeringen. Man anser denna sequester såsom ett fördspel till ett allmänt korståg mot Pressen. Andra skrifter åro älven sequestrerade; en hår af Police-Commissarier var på benen för att verkställa dessa åtgärder. Såsom tillförlitligt(?) uppgifves, att Herr Thiers skall natten mellan den 19 och 20 hafva aflärdat en förtrogen Agent till St. Petersburg, med instrnetioner för dervarande Franska Ministern, stt göra allt som står i hans förmåga, för att åstadkomma ett vänskapsförbund mellan Ryssland och Frankrike. Herr Thiers skall hafva erbjudit betydande, synnerligen, commerciella förmåner. Underrättelserna härifrån i Angsb. A. 2. skildra sinne--tämningen med mörka tärger, och taga för temligen gifvet. att i händelse af ett krig mellan de Stora Makterna de missnöjda snart skulle bryta. nt i uppenbart uppror, Olyckligtvis är Militairen icke litvad af bästa anda, Schweitzertrupparne naturligtvis undantagne. Man kan dock ej sättatro fullkomligt till dessa uppgifter, då man sett Kungen resa till Sicilien, hvilket ej liknar farhäga, den han — att döma af det svar, han säges i föregående artikeln hafva lemuat — ej tyckes hysa. De beständigt häftigare blifna anfallen af Oppositionspressen mot Herr Thiernote hafva framkallat ett svar uti Constitutionel, som hufvudsakligen innehaller: .. 2 En traktat blef underteknad, hrilken uteslöt Frankrike från ordnandet af Orieutaliska frågan. Maste det straxt, i anledning af tractatens blotta tillvaro, förklara krig? Ja eller Nej? — Att för blotta tractatens skuld förklara krig hade varit oförståndigt och brottsligt, och det af tvenne skäl: 1) emedan Frankrike i Juli var i en sådan militairisk författning som ieke medgaf en dylik galenskap, och emedan Ministrarne, som skulle begått den, förtjent en anklagelse; 2) emedan tractaten af 15 Juli var en act, hvars följder blott, hvilka voro möjliga men icke vissa, kunde gifva allvarsam anledning till krig. Mot dessa möjliga följder, hvad borde man göra? Rusta sig, och rusta med oåndlig verksamhet... Följderna hafva varit af tvenne slag. Med sjömakt har man angripit vissa kustpunkter i Syrien ; och man har afkunnat ViceKungens afsättning, — Hade man genast med krig svarat på anfallet på Syriska kustpunkterna, hade det varit en orimlig motsägelse. Antingen borde man förklara krig för tractatens skuld, eller, om man icke förklarade det för tractatens skuld, ieke förklara det för första handlingen till dess sullbordan. Hvad angår afsättningen, sa var det en annan sak. Afåzttningen var en af de möjliga söljderna af tractaten af den 15 Juli, åem Frankrike icke kunde hrarken medgisra eler tåla. Detta borde Regeringen sormellt och oaterkalleligen förklara. och det har den gjort. — Men. invänder man, det Är utt yttra sig öfver en obestridd punkt, ty ingen tänker på att frantaga Vicekungen Egypten; det är att tala högt för godt köp, ty sjelfva tractaten at den 15 Juli beviljar Vicekungen mera ån Egypten; den beviljar honom utomdess Paschaliket Acre. — Facta svara på detta oriktiga påstäende. Tractaten ger Vicekungen Egypten och Paschaliket Acre. såvida han ej gör motstånd. 1 händelse äter han gör motstånd. medgifrer tractaten, utan att tala tydligt, andra mätt och steg. ... Porten afkunnade Mehmed Alis afsättning. Nu intervenerade Frankrike och satte sig deremot utan förbehall. Det sade icke, att ViceKungen skulle hafva Egypten allena; det sade icke eller, att han skulle hafra den ena eller den andra delen af Syrien. Nej, för detta fall höll det sin mening och sin verksamhet tillbaka. Det har ej uttalat ett ord som idenna punkt förbinder det, men öfver Vicekungens existence såso:n Länsfurste har det högt förklarat sig. IIan skall förblifva Länsfurste af Riket, regerande Länsfurste öfver en ännu ej bestämd del af Egypten och Syrien. — Men derom äro Makterna ense, säger man. Men då Franska Regeringen förklarade att den ämnar såtta sig emot Mehmed Alis afsättning, var intet mindre visst ån det beslut de 4 llosven sågas fattat, att återkalla denna afsättning. AÄnnu i dag år ingenting mindre visst. En enda Makt har visat sig benägen att tadla hvad som tilldragit sig i Coustantinopel; men ännu har den håruti icke officielt gifvit sin tanka tillkänna. och, hvad som är ännu mer afgörande, Makterna tyckas vilja uppställa vilkor för afsättningens återkallande. Frankrike uppställer inga vilkor ; det såger att i alla händelser Vicekungen ej skall upphöra att regera som Länsherre öfver en del af riket. Det våsendtliga står således fast. Derutaf. att man garanterar ViceKungens politiska existence, följer ej att man afstär från hela Syrien eller en eller anvan del af Syrien. Gränsfrågan aterstår att afgöra , och hår kan och mäste först vapnens lycka, vidare förhandlingar, Frankrikes inflytande mellankomma. Denna enda punkt är lemnad tvitrelaktig; men en punkt finnes, hvilken icke mera år det, och det 6 Vicekungens afsåttning. — (Möjligen torde icke alla Imsare inse sammanhanget i denna artikel; men man får då antaga, att den kanske icke är ämnad att varna klar). Å i Marskalken Soult är anländ till Paris. Cansoel Presidenten har haft en mycket lång con