ra Consttttttions tDKGOLLC 7191 IR SAD 111:4 mycket. Låter Utskottet icke afskråcka sig af svårigheterna och det ökade arhetet, utan framlägger förslag, fullständigt utarbetade, såräl i den anda som de tre S:ånden uttryckt, som i den BondeStåndet vidhallit; så torde ännu allmänna opinionen kunna verka nagot på det förstärkta Utskottets pluralitet, hvilket medelst röstning kommer att ufgöra hvisketdera förslaget som skall blisva hvilande. Det synes som åtminstone något. i detta afscende borde vara att vänta af Borgare-Standets Ledamöter, hvilka förmodligen ifrån den stora orepresenterade delen af Städernas innevånare, torde finna sig något påtryckte i detta afssende, sedan man hunnit inse härn otillfredsstållande bildvingen af ett femte Stand skulle blifva. ilvad som framstår såsom ett det starkaste beviset för de tre Ståndens ringa djupzinnighet i deras beslut är, att den så högt af deras majoriteter påkallade tvä-kammar bilduvingen, öfverallt blifvit lemnad utan uttydning huru den kunde eller borde ske. Att sådant kan iftågasättas, i ett land, der inga elementer fnnas för en sådan, och der hela denna konstlade prineip för bildandet af lagslistande församlingen är. så att såga utdömd. redan för snart 400 år sedan, bevisar huru föga man uppfattat denna sak. Petragtar man närmare de tre Ståndens beslut angående de orepresenterade klassernas deltagande, finber man lätt.att detta endast beviljats, för att kilva åt saken ett utseende, säsom voro de privilegierade Stäånden icke emot en sådan minskning i deras riksdags-inflytel-e. blott Bonde-Ståndet ville allstå från den samsäldta valprineipen. Det är ej svårt förutse. att Representanterna för Sveriges Allmoge alldrig kunna vid det definitiva beslutet, rösia till bifall af en förändring, som skulle försätta dem i en vida sämre belägenhet ku nu, inom Lagstiftningeoch zeskattnings-korporationen. Man behöfver blott fråga sig, hvilka som numera skulJe utgöra femte Ständet, för att genast finna råtta pe-läaflenheten af denna, så mycket utskrikna concession de privilegierades sida. Ar 1509 kade de orepresenterade klasserna ett helt annat utseende. Då var all frålse-jorden orepresenterad; och sedan Säterierna kunde öfvergå från Adeln, voro omkring 45.009 valberättigade Bönder med. i det då ifrågasalta femte Ständet. Då voro alla Bruks-egarne utan representations-rätt i Borgare-Ständet, hmilken först 1830 tillerkändes dem. Då kunde således dåvarande Lektorn Herr af Wingåärd hafva skål för sis, att framställa ett förslag om ett femte Ständ, och om de orepresenterades in-ättande i detsamma. Det hade då blifvit ett, i många afseenden sjelfständigt. Stådernas och landets interessen gemensamt Uunderstödjande Riks-Stand. som kunnat media emellan Borgar-Ståndet och Bonde-Ständet i de kinkiga tvister som ännu uppstå dem emellan, till följd af qvarstående medeltids-författningar och missförstädda rättigheter. Men nu — hvad blefve vål nu. det femte Ständet? Jo! ofrälse militaireoch civile-Embetsmän, kommo att deri spela hufvadrålen. De nu orepresenterade Ståndspersoner och fabriksegare m. fl. utgöra icke 3.000 personer; kanske icke en gång om Arrendators klassen fick röst. Embetemånnen utgjorde deremot omkring 12 å 13.000: och om Preste-Ständet lyckades att skaffa ifrån sis Elementar Låro-Staten, skulle de blifva öfver 16.009. Man inser således lätt, att hela denna formation af ett femte Stånd, eller dess ingående i valen. med rätt att utse en femtedel af representationen, skulle vara att öka de nuvarande teåänne Embetsmanna-Ständen, Adel och Prester, med ånnn ett; och att nedsätta de egentliga folkrepresentanterna. Borgareoch Bonde-Stånden, till 3 delar, ifrån att de nu utgöra hälften. Frägas: om Bonde-Ståndet och sjelfva BorgarStåndet, som nu delat misstaget med Adel och Prester. vid nåsta riksdag skulle kunna ingå härpå? Omöjligt! — Och då man vet, att hela detta projekt om fem-stånds-val och två-kammar system, utgått ifrån den krets, der numera Erkebiskopen Herr af Wingård. utgör en af de ledande personerna, kan man icke annat ån förundra sig öfver, att finna en så ändamäls-lös plan genomdrifvas, om det blott är för att vidhålla en Sl-klings-ide sedan Djekne tiden, och om icke meningen år: att i tysthet söka föreviga, hvad man sjelf likvål förklarar sig utdöma, eller fyrdelningen och sjelfskrifvenheten. Emedlertid har nu den stora frågan, som i en hel månad upptagit all uppmärksamhet, blifvit åter för en tid gömd i Constitutions Utskottet. Om den der kommer att ligga till sig, får man se: Det är likräl att hoppas, af dess vältånkande ledamöters nit, att den kommer att snart utredas; och pressen måtte väl under tiden göra allt hvad den kan för att upplysa hvad Ståndsöfverläggningarne visat vara oredigt eller falskt bedömdt. På Regeringens medverkan lärer icke vara att räkna. Det anderum, som. nu erhållits. bar af BondeStåändet begagnats till Brännvins-Berillningens, afvärnade pPee te. Ståndet har äfven börjat öfrerlägg