Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1840, sida 1

— 2 2 Korrespondent-artikel. LTill Redactionen af Götheborgs Handels och Sjöfarls Lidning, Stockholm, d. 27 Oct. Ännu i detta ögonblick då posten skall inlemnas, varar discussionen i alla Standen angacnde representations-fragan. Lördagens debatter togo öfverallt en sadan vändning, att nagra afgörande beslut ingenstädes kFunde den dagen sattäs, och troligen torde först i morgon sådana vara att vänta, i de tre ofrälse Stånden. Emedlertid har Ridd. och Adeln genom tvänne voteringar medgifvit sjeltskrifrenhets-principens isnderkännande, hvilket: är af stor vigt: samt beslutat. att som Ståndets gemensamma tanka antaga grunderna i Friherre Sprengtportens förslag: val inom Ståndsoch Klass-kategorier, de orepresenterades intagande och två-kammarsystem; likväl utan att derigenom förhindra ötrige törslags pröfning, i hvad de med dessa grunder öfverenssatämmaPrestestandets ötverläggningar visa en bestämd syftning till Ståndsformernas bibehållande, och andans män vilja ej såstå tigt vid formen, utan tala jemt om andans kraft? , af hvilken de vänta allt. I Borgarståndet synes äfven Stands-interesset göra sig gällande; mer än man hade anledning förr oda: och blott Bondestandets påuralitet f:aller ihärdigt ut för den samfäldta valrätten, ehuru äfven der Strindland m. fl. göra allt för att afskräcka de lättrogne derifrån: framkastande påståendet att Bönder aldrig skulle blifva valde till representanter, sedan de allmänna valen bliffit antagna; m. m. Pa Riddarhuset i Lördags stegrades uppmärksamheten icke ringa vid Statsrådet (yrubbes nppträdar de i den stora frågan. Nu, hviskade mans få vi då ändtligen veta harn Regeringen ser såken: nu tänker hon gifva en rigtning åt Adelns beslut; och sedan vi nu fatt reda på allt ?å ena och andrå sidan, skola vi säkert få erfära huru den gordiska knuten skall bäst lösas. Hww förvånad blef man ej. då deremot allt hvad man fick veta var, att Hr Grubbe ansäg allmänna säl icke erbiuda de garantier för erhållandet af upplysta och oberoende representanter, som Standsval: och att han ville trå Kamrar; men ej visste hurn de bäst skulle bildäs. Så se våra Ftatsmän at. I nationens största. mest ingripande frågor-. hysa de änan farhågor, som halfva Europa redan beler såsom spökräddsla: och de hafva icke en gäng bestämda å-igter, i de allmänna angelägenheter öfver irvilka de upptråda att tala. Men detta vankelmod är icke individnelt hos Statsrådet Grubbe. Det synes fara införlifradt hos vår närvarande ministöre med den kömplettaste oförmåga att bedöma sin ställning tall nationen, till Konungen och till Ständerna. De sista propositionerna bära omisskänneliga spar deraf; och man vet icke, hvilket man mest bör förundra sig öfrer: antingen att ministrar efter 9 månaders riksdag kunna komma till Rikets Ständer med så lumpna fragor; jäst då dessa borde påskynda sina beslut för att snart skiljas åt; eller att de kunna tillråda Konungen, att i närvarande stund ställa sig fram för sådana principer, som en ständig rotering å nya hemman och lägenheter, sedan 1810 ärs Ständer stadgat såsom grund för ägande rätten, att all i riket varande oroterad jord endast skulle med extra fötering beläggas, samt en pensionering af sådana slags indragna tjenster som t. ex. NummerLotterieDirectionens; arfvoden för snart sagdt inga embetsbestyr, hvilka de Herrar som långe innehaft dem bordt anse för rena presenter, så långe de utgingo, men hvartill de icke ega ringaste lagligt anspråk. De i förrgår och i går hitkomne utlåndska nyheterna, hafva väckt lifligt intresse. Spanska händelserna komma att mycket inveckla politiken i vestra Europa, och de begge stora tyska hofvens tvekan, att låta Eugland och Ryssland hålla på ett kort, om verldens lugn, är betydelsefull Allt borde ingifva vår regering öfvertygel-e om vigten af att snart och enigt ordna råra inre angelägenheter. på ett sätt, att Norra Europas krafter kunde utvecklas fritt och sjelfständigt. Huru stor kunde dess 16le icke blifra; och huru visar den sig uppfatta sin beståmmel-e? Men — händelserna torde snart komma att tvirga henne i banan, eller att för alltid kasta henne utur di 2, x x