Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1840, sida 1

AAAAggnggg3n33gngg — de, än en. sådan vägvisare, som Geijer; men må han shynda sig, att det gynnande ögonblicket ätt lotsa statens skepp in i hamnen ej törsvinner, innan han Pharus blir fullständigt tänd. Uvad hjelper det att se sitt misstag, sedan det är för sent? Och det frukta vi bli fallets om Herr Geijers Artiklar i representationsfrågan ej tölja snabbare på hvarandra, än hvad som varit fallet med denna tredje. och om hela fragan skall behandlas så langsamt, som här antydes. Man har här nemligen ej hunnit längre, än till 1772 års revolution. Visserligen är hvad som säges ganska intressant och upplysande; men det bör dock, till större delen vara kändt genom historien. hrarmed väl hvar och en redan har gjort sig nägorlunda förtrogen, som intresserar sig så mycket för fosterlandets väl. att han handlande uppträder derför eller åtminstone med intresse följer de handlande. En mängd forntidens misstag releveras imellertid, begångna under den såkallade frihetstiden, da egentligen dock endast adeln och det högre presterskapet egde frihet att göra och låta nästan allt hvad de ville, och det sakallade secreta utskottet isynnernet missbrukade sin makt. Bort således all hemlighet i allmänna angelägenheter; det rätta behöfver ej sky dagen; da deremot äfven den bästa lätt kan ledas frän rätta vägen genom hemlighetens ansvarslöshet. Förf. för oss vid historiens ariadnestråd genomi intrigernas labyrint och visar oss huru, genom origtig värd, äfven det bästa frö qväfves af ogräs och således skenbart ger dålig skörd. Han utvecklar detta förträffligt på följande sätt: . Huru det goda Ian verka till ondo — år en af de fragor, hvartill man oftast för anledning. Men det är tillika en af. de svåraste frågor — isynnerhet genom de olika begreppen om det goda. Ty det sinnes ett godt för mig, ett godt för somliga och ett godt för alla ; hvilka särskilda slags goda alla krigat och ännu kriga med hvarandra. I deras inbördes ställning ha med tiden förändringar inträflat. i den mån menskliga intressen och behof blifvit allt mer beroende af hvarandra ; — ltvilket är den knut i menskliga sakernas skådespel, som civilisationen allt hårdare tilldrager. Det goda af första slaget, som är detsamma som det enskilta intresset, har ur den strid af alla mot alla, söm skulle appkomma deraf, om man ohejdadt åt detsamma öfverlät sig, tidigt sökt skydd i det andra slaget, i det goda sör somliga, som är korporationsintresset, men med den följd, att korporationsintressena i stället mot hvarandra allt mer blifvit inbördes fiendtliga. Detta har slutligen gått och går så långt, att det enskilda intresset, först af instinkt, men småningom af insigt, mäste söka skydd för sitt egna goda i hrad som är godt för hvar och en, det vill såga i det välförstådda allmänna intresset. Och denna allians — utan tvifvel den märkvärdigaste, som någon-in blifvit ingången — skall nödvändigt allt mer besegra det afsöudrade korporationsintresset, eller åtminstone till den grad omskapa detsamma, att det goda för somliga blott blir ett ömkligt mål, i den mån det icke upphäfver eller förhindrar hvad som är godt för alla : en grundsats, hvilken ej blott för hvarje rättsenlig, mindre eller större. samhällsbildning är lika gynnande, utan så naturligen finktbar, att ju mer den erkånnes, ju mer skall hvarje ärligt arbete äfven i timlig måtto blifva rikt på välsignelse. UUvilka påtagliga sanningar ligga ej i dessa ord? Ar det ej ett tydligt sammandrag af grunderna för vår samhällsinråttning? I äldsta tider frambar hvarje enskild på tinget hvad han ansåg för godt för sig; detta hopträngdes slutligen till hvad regenten ensam ansåg för godt för sig; tills de öfriga enskilda intressena seende sig undertryckta af detta enda intresse samlade sig i korporationer. och sökte ernå det goda för somliga, samt; i vissa fall. öfvervinnarde regentens enskilda goda, förvärfvade sigfriheter. och det är på denna punkt vi na stå, sträfvande efter ett godt för alla; det enda, som skänker frihet... Men om vi, på detta sätt, varnas för missbruk af det goda, så visar förf. oss ej mindre de menliga följderna af att taga det onda för det goda, hvaruti det gerna vill förvandla sig; ty, -äger han: Följer nu häraf, att det verkligt goda blott verkar skenbart till ondo; så gäller liksål ej mindre omvändningen af: satsen, eller att det blott skenbart goda åstadkommer det verkligt onda. Ty äfven det; som blott är godt för somliga, kan gifva sig anseendet af att vara godt för alla ;. och det är för denna falska profet, för denna ulf i koalitionens eller chapeaugriseriets sårakläder, vi isynnerhet böra taga oss till vara i detta vigtiga ögonblick. Att vi nu verkligen befinna oss på nämde kritiska punkt, bekräftar ätven författaren med följande ord: Dermed har nemligen saken kommit derhån, att vår ståndsrepresentation måste söka bofemedlat nanm com dad mill sen —