————— — — — — — — Stockholm, den 29 Sept. (KORRESPONDENT-ARTIKEL). Vår brefväxling börjar, under ganska betydelsefulla förhållanden, åtminstone måste de så anses af alla dem, hvilka icke i de sednare tidshändelsernas utveckling skådat verkningarne af en väckt national:anda, af en stigande, på samhällets praktiska förhållanden rigtad upplysning, och af en oemotståndlig känsla hos de bildade inom nationen, att äga ett högre mål lör deras medborgerliga verksamhet, än det som erbjudes dem af det närvarande statsskicket och dess bristsälliga, lutande samhälls-byggnad. Utgår man nemligen icke derifrån; vill man ännu i företeelserna endast se, följderna af de styrandes föräldrande, af kamarillans fortfarande bemödanden att qvarhålla ledningen af affärerna, af ministerens osammanhang och bristande förmåga. af Stånds-interessenas strider och at byräkratiens intriger. under det manlå andra sidan söker orsakerna dertill i pressens förfarande, kotteri-föreningar, parti-bemödanden, o. s. v. skall man ännu länge misstaga sig om de eanna anledningarne till dessa dagarnes betydelse-sullhet. Icke må detta anses så, som vore dessa de lättast synlige symptomerna af den Svenska Statens närvarande krisis icke ganska vigtiga. Det kan nemligen å fördöljas, att Regentens personlighet i samma förhållande måste inverka på en nations angelägenheter, som de falska begreppen om allena-styrandet till öfverdrift centraliserat desamma, förblandat förvaltnings-bestyren med regerings-årendernes och dessa med hofoch samilj-angelägenheterna. Det är ej tvifvel underkastadt, att Kamarillan, (hvarmed man egentligen mäste förstå det nåt af Hof-adel hvarmed savorit-systemet sökt omspinna Thronen) ännu 1 tysthet bibehåller den samma inflytelse, som hon förut utöfvat; samt att hon ännu betjenas af, de samme verktyg (frälse och ofrälse) som förut: hvilka åter i deras ordning från henues skydd bemta stödet för en fortfarande inflytelse. Det ligger öppet för hvar mans ögon, att den nuvarande ministeren ieke är ämnad till annat, än att för en kort tid fylla platser, som man trott sig kunna bevara ät en del yngre elever af den blinda lydnadens skola; och tydligt är, att under sådana förhällanden, ministrarnes embets-utöfning ej kan tillfredsställa äfven de inskränktaste af nationens fordringar. Adelns majoritet och Biskopssidan i Preste Ståndet, hafva altför öppet visat deras syftning. att förhindra hvarje bemödande för förändringar, hvilka skulle förutsätta en stegrad styrelseverksamhet och bättre genomtänkta styrelse-principer; och de hafva derigenom blottat, att deras beröring med Kamarillan år alldeles enahanda som vid fordna riksdagar: en mening som dessutom bäst beetyrkes af de personella förhållandena , varandes de egentliga ledarne, på några pacancer när, de samma som förut. Ännu visar sig i många fall, då Ståndsandan beböfde ingjutas i allmänna andan, att den är starkare äån denna; och Tiddarhus-pluraliteten, hvilkeps kärna utgöres af byräkratien, uppspådd med en liten devouerad hop militårer, samt presteståndets pluralitet, som nåra anslutit sig till embetsmannainteresset. äro ingalunda egnade, att i de allmänna angelägenheternas betänkliga ställning spela rent spel. Nekas bör det ej heller, att mången kan lätt förledas att förblanda Pressens verkningar, med de orsaker som göra densamma med hvarje år, ja snart sagdt hvarje dag, mera inflytelserik. Om den ock mahända icke. i allt uppfyllt den beståmmelse, som det på offentligheten grundade lagstyrda samhällsskicket, under sin utveckling altmer kräfver; har den likvål närmat sig den. med mera framgång, än man för 12 till 15 år sedan någonsin kunde hoppas, under de ännu fortvarande hindren för densamma. Och om än hela koalitions-historien, är en ren dikt, utspridd för att i opinionen göra misstänkte några personer, som på vissa håll ansetts, och ännu anses, såsom de hvilka kunnat tillvinna sig en inflytelse inom — Rational-Representationen, som man frugtar och derföre söker aflågsna. måste man likväl medgifva, att i lynnet eller vanan, allt sedan den tid då vår bildning gjordes, under yttrande-råttens inskränkning, ännu hos oss qvarstär denna benägenhet för hvisbningarnes meddelnings-sätt och slutna öfverläggningar, som gifva kotteri-förbunden ett inbilladt företråde för den öppna disenssionen, och derigenom ännu lemnar rum. för att misstänka partier, der, på sått man vid närmare, åskådning. af förhållandena lätt finner, knappast tre äro liktänkande, och ingen vill ställa sig under den andras ledning: ett tvångsförhållande som likväl måste vara partiernas? vilkor. Men — på sätt jag yttrat — allt detta är ej annat än symptomerna af krisen. Dess grund måste sökas djupare; och vi hafva antydt hvar den hufvudsakligen finnes. Det skulle föra oss för långt, att för denna gången vidare utveckla ämnet. Ett annat tillfälle torde erbjudas dertill. Men det har varit nödigt att vidröra det, för att kunna bedömma de nyheter jag nu går att meddela. I dag har det förstärkta Stats-Utskottet med Rikets Siänders rått, afslagit nästan alla de högre anslag, som Adelu och Preste-Ståndet beslutat i Statsregleringsfrågorna, och hvilka voro föremål för dagens: votering , sedan , enligt hrad redan förut kändt år, dessa begge Stånden för ögonblicket hindrat afgörandet af omkring 15 punkter. i hvilka Borgareoch Bonde-Stånden villkorligt bifallit anslagen. EnAL A.. a — BJ Ma AA — 2