ehuru sent, — om han först blir het — extremt vild. Likväl torde den förklaring la Presse gifver törtjena att betänkas. Detta blad säger: att Herr Thiers söker påbörda Kungen gemensam ansvarighet för den törres politik, i ändamal att inom landet verka en söndring uti monarkiska partiet, och att utomlands tillintetgöra de möjligheter som ännu aterstodo iill en förlikning med Europa; — att han sjelf icke tror på det yttrande han latit utgå att framtidens eventualiteter skola blifva fredliga; — att, om Kungen verkligen talat som det heter, det vore att handla antingen som stora skälmar eller stora dumhufruden, att lata Ambassadeurer underlljandla ännu. — Pariser Correspondenten (vanligen väl underrättad) skiifver till Globe i London, att berättelserna om Ludvig Philips Krigslust äro rent utaf osanning! Han säger att Kungen mest är omgifven af fredliga personnager, och meddelar för visst att Kungen är missnöjd med Herr Thiers? politik. Denna upprätthälles af ett starkt parti, men fredspartiet tillhör Kungen. A en annan sida vågar ingen blifva minister med utsigt att få Herr Thiers och dess parti till opposition. Troligen jemkaräman slutligen inbördes, helst Herr Thiers popularitet börjar svigta i anledning af rykten om hans Svärfars fondspeculationer. Courier (i London) har från Paris noticer at lika innehall, och som lata fredligt. Morning Chroniele åter försvarar Herr Thiers? oegennytta. Fynbarligen utur Angsburgska Tidningen hafva de Parisiska återgifvit Palmerstonska Me:morandn:m, och likafullt har en del af dem — märkvärdigt nog — den mening savida Mehmed Ali samtycker dertilk:, hvilken saknas i Tyska tidningen! (Journal des Dåbats och Constitutionnel hafva den icke!) De officiella bladen hvarken gäfvo eller nämnde Memorandum; de ministeriella förnekade dess anthenticitet. Commerce anser det för äkta. och ser för framtiden Frankrike förnedradt och blindt lydande Coalitionen. Moniteuren har omsidor talat. Den säger: att documentet som genomgått ötversättningar icke blifvit i alla dess uttryck troget återgifvet; att, utan att hungöra Frankrikes memorandum såsom svar, man bör veta. att det kunnigt blifna har tvänne påståenden, dem Franska Ambassadeuren, genast då han emottog det, beriktigade. Det första är, att de 4 Makternas öfverensko amelke, som åt Mehmed Ali blott beviljar Paschaliket St. Jean dMAcre, skall bero på antydningar utgångna från Franska Ambassaden. Dylika har Herr Guizot eller Cabinettet af I Mars alldrig gjort. Doenmenter finnas som bevisa att franska Cabinettet ej vid föregående tillfällen antydt eller godkänt sådant. Det andra påståendet är, att Frankrike genom upprepade förklaringar gilvit anledning till att antaga. att det iivtet fall skall sätta sig emot de at Makterna vidtagna åtgärder. Detta är icke riktiet; det bar på stället blifvit bestridt af Ambassadeuren! Alldrig. vid intet tillsälle. har Frankrike lemnat sina handlingars frihet utur sina hånder. — Helt naturligt uppstår den frågan: Urvarföre kungör icke Cabinettet den rätta texten at Memorandum? Genom Ordonnance äro I8. 986.000 francs lemnade såsom credit till Krigsministerns disposition för extraordinarie utgifter. National berättar från Berlin, att befallning blifvit gifven att sätta armeen på krigsfot. Man talar om ett egenhändigt bref från Kejsaren af Österrike till Kungen, hvari det skall heta, att han ratificerat London-ka tractaten blott såsom ett medel att bibehålla status quo: att, om andra resultat konna yppa sig. han blir den första som drager sig undan tractaten: samt att han då skall yrka på nya conferencer till Orientaliska frågans ordnande. — Rysslands ratification försäkras vara gifren med förbehäll att frangå sractaten. så snart dess verkställighet skall hota Enropeiska freden (7). — Från England skola Herr Guizots depecher innehålla de vänskapligaste försäkringar från Engelska sidan. från hvilket håll man yttrat att det för England vore omöjligt gå tillbaka sedan dess Cabinett tagit initiativet i Orientaliska frågan. Lord Wellington skall hafva sagt, att tractatens verkställighet är en tom formalitet. att en Cabinettsförändring är sannolik, och att om Toriex komma i Wunigs stålle nya Conferencer då kunna öppnas. — Så barnsligt glad. denna målning än är. så besannas den till någon del af Revue de Paris. Deri berättas, att Kung Leopold lyckats undanrödja några svårigheter, att han haft vänskapliga conferencer med Lord Palmerston och HH. von Bölow och von Brunow, och att i dem en note blifvit uppsatt, den Engelska Cabinettet skall öfverlemna till det franska. Deri skall sägas att man ingen hotelse velat med tractaten göra mot Frankrike, ntan blott att man med den afsett en uppmaning till Mehmed Ali för att få veta hvad han vill och åsyftar. Man skall nemligen tala om ett slags congress i Wien. och efter debatterna der skall Definitivtractaten teknas i Constantinapel. — Conrier Francais betviflar dessa uppgifter. säger att ingen rådan note från England ankommit, samt att Franbrike endast kan inläta sig på en congress, såvida det kan se någon möjlighet för dess moderation och opartiskhet att der trinmphera. I sammanhang med förestående yttrar Rerne de Paris, att sedan Baron v. Bulow underteknat tractaten i London, utan speciella fullmakter. Kung Fredrik Wilhelm 4 ratificerat, emedan ban ansag sig icke böra, vid början at sin regering. genom utan cåndra : från Osterrike och Ryssland