kerna. Denna proposition skall bestå i Egyptens Öfverlemnande till Mehmed Ali såsom ärftligt, och Syriens på hans lisetid. På dessa villkor visar sig det Ministeriella bladet mycket beredvilligt att underhandla, och det ger tillkänna med en någorlunda likt officielt låtande säkerhet. att Regeringen ämnar atnöja sig med denna satisfaction. Det berättas att några Pairer, gamla Generaler från Kejsardömets tid, vägra att sitta i processen mot Ludvig Bonaparte. Några Hofvets Mån hafva blifvit anmodade att lugna deras betänkligheter; i nödfall; räder man dem, att så länge målet räcker, vara sjuka. PORTUGAL. Lissabon, d. 17 Aug. Natten mellan den 11 och 12 har en insurrection utbrustit, åsyftande att störta Ministeren. Den blef likväl dämpad och hade ingen vidare påföljd, än att den föranledde till suspension af de constitutionella garantierna. Följande uppgifves hafva varit förloppet. Upploppet började kl. 10 på aftonen med små folkhopar på Estrella-tporget. Med dem förenade sig 40 man och 3 underofficerare af Municipal Gardet. Major Cabral vid Jägarne (densamme som tog Remechido till fånga) och en f. d. Capitaine vid Flottan; Franca, (känd från September-oroligheterna för 2 år sedan, och nu Ötverste för den s. k. Arsenalsbataillonen af Natiovalgardet) ställde sig i spetsen , och truppens lösen var: lefve Drottningen! lefve Constitutionen af 1838! Ned med Ministrarne! Den vann snart förstärkning, och deribland af en f. d. Öfverste Nunez, hans bror, och Roza, f. d. Jägarecapitaine. Nagra vaktposter motstodo, andra gingo öfver till dem, och första Artillerie-regimentet hindrade dem icke från att beväpna sig i Militairarsenalen. Det var på vägen att äfven slå sig till dem, då en bataillon Jägare framkom, anförd af General Costa, som bodde i närheten. Dessa tvungo insurgenterna att gripa till flykten. Anförarne lära hafva blifvit emottagne på franska corvetten Blonde; 40 andra, mest Handtverkare, blefvo fängne. Cabral och Roza skola hafva fallit i hånderna på ein corps, men denna skall lätit dem undkomma. KI. 2 på morgon, då Krigs-Ministern General Bomfiur anlände med den öfriga garnisonen, var allting förbi. Alla Ministrarne visade sig för den till häst, och begåfvo sig till KrigsMinisteriet, der de öfverlade till kl. 11, då de förfogade sig till Cortes och der förelade ett lagförslag, innehållande suspension af personliga friheten och tryckfriheten, och de Upproriskes dömande af en Commission. Deputerade Kammaren nedsatte en comite till dess granskande, och förklarade sig permanent till dess beslutet vore sattadt. Kl. 104 på natten afgaf Comitn sitt utlåtande, och lagförslaget antogs med 71 rösters pluralitet. Redan morgonen derpå förelades det Senaten, som, efter en lika procedur, antog det med pluralitet af 38 röster. Den 14 lemnades Drottningens sanction, och kungjordes officielt den 15. Lagen bestämmer suspensionen af personliga och tryckfriheten att räcka i en månad, men gör undantag för litteraira och officiella tidningar; vidare, att Insurgenterne skola dömas af en Commission af 6 ledamöter, 3 civila och 3 militaira, under preesidinm af en General, och att krigslagarne dervid skola följas. Appellatill Högsta Krigstribunalet är förbehållen. Märkvärdigt är att de tre utnämnde Militaire ledamöterne äro Septembrister. Truppar e hafva erhållit tacksågelse. Ingen är skadad. Berättelser — svära att garantera — påstå, att Insurrectionens plau varit att proclamera 1820 års Coustitution (likartad med den Spanska af 1812); — att förklara Drottaingen, hennes Gemål och Prinsarne för främlingar samt förvisa dem ur landet; — att utropa Prinsessan Donna Annas son, af hennes gifte med Marquis de Londe, till Kung, under ett Regentskap, etc. etc. — Den envåldsmakt man lemnat i Ministrarnes händer, vållarforo och man befarar utbrott, särdeles i provincerna, helst 2 4 3000 menniskor blifva brödlösa. (Det ser ut således, som om meningen med suspension vore complett förbud mot att trycka).