augåfvo saken. Reschid befallde dem sortfara att unflerhandla med Turkarne, som voro utskickade, sumt att sasttaga dem. Så skedde. Finligt förkörde bekände de blott att de voro tingade af fordna Janitscharer. Den 28 kl. 3 på eftermiddagen då Kejsaren, på bem vägen från Derrischerna i Pera, mönstrade slere batailloner och batterier, aflossades utur massorna 6 skott på honom, hvilka genomträngde hans kappa (en Europåisk ofkcerskappa med stor krage, som räcker till knäna, och den han bär både vinter och sommar). Skyddad af sin escort äåterkom han dock lyckligt till sitt nya palais i Tschiragan vid Bosporen. Samma dag arresterades en mängd officerare. Man företog med dem pinligt förhör. då det kom i dagen, att planen var att mörda Sultanen och hans nuvarande Ministrar, samt att derpå sätta hans yngre bror på thronen under förmynderskap af den gamla Chosrew Pascha och af Halil Pascha. Men då man på grund af Gondolierernas angifvelse — (uti hvilken förekom att Turkårne sagt dem, det hela PGrekiska och Armeniskw befolkningen deltoge isammansvärjningen) — förmodade denna vara vidt utgrenad, fortsattes förhören, som hade till resuNat att nära 2000 personer äro häktade, hvaribland flere Greker, Beier (öfverstar. men i synnerhet Bim Bachier (Bataillonschefer för 1000 man) och Jyz Bachier (Capitainer för 100 man). Två dagar sednare utgick befallning till Grekiska och Armeniska Patriarkerna att utforska huruvida deras landsmän deltagit verksamt i complotten, och att till detta ändamål begagna bikten. Prelaterna antyddes, att om de inga brottsliga funne, men Regeringen upptäckte dem, skulle de sjelfva drabbas af härdt ansvar. — För berättelsen uppgifras som auctoriteter, en vid Utrikes departementet anställd person och flere Andliga. På de sista 8 dagarna hafva redan nära 1500 (?) personer blifvit strypta (enligt nya systemet medelst snöre och skrufvar) och kastade i hafvet. — Vidare circulera rykten: att linietrupparne varit missnöjda med Albanesarnes hitkallande; att Chosrew Pascha och Halil Pascha äro hufvudmännen för complotten (och detta tros allmännast), som skall åsyfta hvad som bär ofvan blifvit anfördt. Turkiska Regeringen känner nu tillräckligt. Straxt efter mordförsöket skall Österrikiska Internuntien, Baron von Stärmer, hafva afgifvit en ny, ganska kraftig note till de fiendtligt sinnade Cabinetternas Ministrar. (En mysterieus mening! Handla verkligen alla Cabinett lika enigt i Constantinopel som i London 2) — Försök till uppror hafva äfven egt rum i Smyrna och i Adrianopel, med samma syfte. Man anser att Grekerna, af hämnd för de atgärder som vidtagits mot dem sedan Kung Otto icke ratificerat handelstractaten, skulle så mycket villigare inätt på sammansvärjningen. Rifaat Bei, förut Turkisk Ambassadeur i Wien, lär vara beordrad att oförtöfvadt afga med en mission till Alexandria. — (Skulle complotten hafva till resultat att Porten sjelfståndigt vill underhandla med ViceKungen ? Baron von Störmers note tal att tänka på derjemte.) Ett eget delicat förhållande, med afseende på EngJand å ena och Ryssland å andra sidan, har inträffat. Tvänne Persiska Gesandter befinna sig här, som begge vilja öfverlemna sina ereditiv, som tyckas vara utställda från olika håll, likasom easus varit med Don Carlos och lsabellas, samt Don Pedros och Don Miguels agenter. Den Egyptiska officeren, hvilken i Albanien blifvit på Kusten gripen af Engelsmännen, såsom stadd på värlning för Mehmed Alis räkning, hade af dem blifvit hitskickad och af Lord Ponsonby ställd till Storllerrens disposition. På ett beslut af Divanen blef han genast försatt i frihet. Smyrna, den I Aneu-ti. II. H. Onfroy och Chezel, som i Syrien spelat en roll uti resningen, hafva varit nåra att falla för Maroniternas händer, hvilka beskylla dem för förräderi. Den förstnämnde är hitkommen från Cypern, och beger sig till Constantinopel. Alexandria, den 27 Juli. Underrättelserna från Syrien äro oroande och nya utbrott sannolika, då fran alla håll klagan föres öfver Egyptiska militairens vilahet, och en berättelse börjar sprida sig bland Bergsfolket på l.ibanon, att de kunna vänta sig bistånd af Engelska skeppen under Napiers befäl. I anledning af denna osäkra ställning har Paschan befallt Soliman att i Syrien qvarstadna med trupperna, som eljest skolat hit ätervända. AAAnnngkn i — —