S2O22O:2d:z:3:z iii E—E——— la maj-ministåren för upplöst. Den rankiga ställningen, hvarom vi i vår förra artikel nämde, har således ramlat förr t. o. m. än vi förmodade. Förlorat har dock ingen derpå; ty att lita på var den i alla fall ej. Hufvudstödet, Pcsse, var alltför vacklande, Stjerneld borde redan af andra, redan anförda skäl, längesedan hafva tagit afsked, Lagerbjelke borde aldrig ha ingått i dylika kombinationer, Cederotröm blef ryckt ur en trängre krets, der han med sina små svagheter, dock kunde vara nyttig med sina eljest goda sidor, till en för hans förmåga allt för stor, der I har ej var och troligen ej heller nånsin kunde bli hemmastadd; sak samma torde vara med Fåhreus, och Ihre tro vi lika litet som markis Pooa istand att vara furstetjenare i detta ords rätta bemärkelse. Det hela var också sammansatt af sa heterogena beständsdelar, att det aldrig kunde hålla tillsammans. När nu sädana stötar kommo dertill som nu egt rum bade från hofvets och ständernas sida, så måste den lösa sammansättningen ju ramla och allt åter intaga sina behöriga, naturliga rum. Hvad som egentligen gitvit nådestöten är väl ej fullkomligt klart; men Allehandas förmodan kommer troligen sanningen ganska nära. Att Nerman skulle förbittras deraf. att han aflägsnades på Posses begäran var naturligt, och att han ej underlatit att utgjuta sin galla i det sköt, hvarifrån intet tycks kunna rycka honom, är ganska sannolikt. likasom att hofvet haft heit andra asigter än ministeren. Det har t. o. m. erident bevisats genom lioftidningarne, de öfriga hoforganerna, sasom llarlmanodorsf o. s. v. samt genom den tillbakasättning radgifrarne tatt erfara vid hofkater och dylikt. Så ovana våra Statamän ännu äro vid sannt konstitutionella former, var naturligt, att de skulle försöka försona de beklagligtvis stridiga elementerna: fol ket och styrelsen; men just derigenom sörverkade de begges förtroende. En konseqvent följd derat var knappa anslag från ständernas sida, och misstroende från hofvet. Som det senare ej gerna kunde sägas rent ut, hafva de förra mäst tjena till täckmantel för re-ignationen. Det gör också detsamma, nog af, den har skett, och ministrarne hafva derigenom åtminstone bevisat, att de känt sin ställning, hänt den obehörig, och derför tagit ett värdigt steg till afhjelpande af detta obehag för sig, af denna osäkerhet för nationen; ty hända hvad som hända vill. visshet måste slutligen ändå uppstå genom dylika rifningar, och langt ifrån att denna händelse är en seger för hofpartiet, är den det deremot säkert för folket, som allt mer och mer kommer underfund med på hvad fot styreisen star och på hvad fot det star med styrelsen. Blott bristerna bli uppdagade. skola väl lijelpmedlen äfven upptäckas. Intressant skall det imellertid bli att se huru bristen i rådkammaren nu skall fyllas. Man talar om Brahe, Törnehlallh, Sprengtporten, Horn. Nordenfalk, Gyllenhaal. Begagnar man bara Östgötha-Correspondentens fiskningsmethod, så får man nog ministrar. Men kommer man i valet, så kommer man i qvalet? heter det, och detta samlande i alla väderstreck tycks åtminstone bevisa, att man ej rigtigt vet hvarken hvad man vill eller bör, eller att man vill hvad man ej börs och törs ej det man vill: ty, vär närvarande stållning, i så många fall lik Frankrikes, medgifrer beståmdt ej heller en impopulär minvisteres bestånd, Limmuable volontE? torde här så väl som der blifva tvungen att beqväma sig till ett val i folkets intresse. och aflägsnande af de obehöriga örontasslarne, så framt Ingn och säkerhet åter skola inträda. Länge kommer det troligen dock ännu att dröja innan man hinner till detta mål: ty att man ingenting kan ha att vänta i resormväg från det hallet, visar sig klart i afslaget på Bondeständets fördomsfria beslut att äfven upptaga besutna ståndspersoner bland sig. Hvad kan man vid dylika auspicier ha att vänta för en genomgripande representations reform ? Men ville vederbörande ända vid äsynen af alla krukpresenter påminna sig det gamla ordspraket: )Krukan går så länge efter vatten, tills bon går sönder.! En händelse, som ej heller likgiltigt kan betraktas är, att Tegner. den ännu ej rigtigt återstälde Tegner ), åter är uppkommen, och med honom hans demon, Heurlin. Hvad vilja de med den svage gubben vid Riksdagen? Vilja de åter bruka eller missbruka honom och hans snille, om han ännu har något, till sina planer? Hvad tro de sig kunna uträtta med alla hans blixtar; de lysa numera blott som irbloss i natten, utan verkan; ty de hafva sjelfre afklädt honom allt hvad som förvärfvade honom nationens förtroende och beundran. Hvarför blotta honom ännu mer? Hans åter-uppsläpande till Riksdagen förekommer oss som blindas, lamas och fänigas uppsläpande till Parlamentsval i England; men till mannekin är han ändå ännu för god. De få imel) Värt hopp, att hans beklagansvärda fysiska til! stånd endast var öfvergående. har salides intråf. fat; måtte detsamma hända med hans ma raliska!