har väckt största uppseende. Enligt densamma skall Lord Palmerston, genom hotet att afga, hafva verkat på sina Colleger derhän, att de, ehuru ogerna. sån tyckt till en öfsverenskommelse mellan England, Osterrike, Preussen och Ryssland? hvilken, förhemligad för Franska Cabinettet, har till syfte att utesluta Frankrike från allt inflytande på asfgörandet af Orientaliska frågan? Man skall vara ense om att förelägga Mebemed Ali villkor, änvu vida mindre gynsamma än de töre slaget vid Nisib, och att fordra hans svar inom få dagar: att derefter, om han ej antager dessa, pålägga honom andra ännu mera tryckande, hvilka genom vapenstyrka skola honom paåtrugas, så vida han icke inom en månad frivilligt uppfyllt dem. — Artis tikeln yttrar vidare, att framgången af denna plan hvilar på insurrectionen i Syrien. hvilken, man later icke otydligt förstå är tillställd, af Engelska Agenter (ehuru i Underhuset motsatsen blifvit otficielt sagd). En Engelsk flotta är afgangen till Åyriens kuster, men en Fransk inträffar der på samma gårg jemte den Egyptiska, som medför landtrupper. Frankrike (säger författaren) har sin politik gifven: det kommer att blott stålsätta Paschan. Tvångsatgärderne följa derpå, hvarvid England intet vidare kan. än bombardera Alexandria och borttaga Egyptiska flottan. förutsatt att Frankrike finner sig uti att låta sin flotta vara en overksam åxkadare. Nu har imellertid Herr Thiers för nagon tid sedan förklarat t de stora Makterna, att de nycket bedraga sig om de tro, att Frankrike iche ämnar begagna sina materiella krafter och endast hälla sig vid moraliska medel. Härmed må nu vara haru som he!dat. så är det blott Ryssland om i sina händer har verksamma 1tvångsmedel. Snart får man kanske se en Rysk flotta i Corstantinopel. Då har Lord Palmerstons därskap hunnnit sin höjd, och eger allmänna opinionen i England ännu nagot slags styrka, så maste han och hans Colleger gå under. och aldrig mera komma upp. Men de komma att lemna en qvarlåtenskap af olycka, som ej kan mera hjelpas. Fran-ka Ambassadeuren Guizot bar ätven redan för nagon tid sedan märkt oråd, och uppmanat till vaksamhet mot Palmerstons negociationer. Allgemelne Zeitung har ett bref från Paris af d. 15 Juli. som säger att Thiers alltid varit vaksam och vidtagit alla mått som erfordras i Franska intresset. — Art:keln i Morning Herald bestyrkes än ytterligare genom bref från Wien af den 20 Juli, dem Schlesische Zeitung meddelar. Undert åttel-erna från Alexandria gå till den 28 Juni: intet nytt af vigt. — Beirut höll sig ännu den 20 Junis men hela Syrien hade pripit till vapen. Constantipopel. den 8 Juli. Syriska insurrectioren sprider sig, och redan omtalas ett allmänt rop bland dess bergsboar på Syriens sjelfständighet(!) Syricrnas ledare år en ung Fransysk, exalterad legitimist. Grefve IHLonfroid. som lemnat Frankrike sasom compromitterad i Vendee-rörelserne 3 ban år åätven författare till proclamationerne och manifesterna. — Den märkliga tilldragel-en i Syrien yttrar redan här sin verkan, i det Porten ej tycks lemna benäget öra åt Mehemed Alis fredspropositioner. Franska Ministern Pontois har sjelf berättat att han om en månad afreser härifrån, och begifver sig öfver Paris till Berlin. Man slotar deraf. att Orientaliska sakerna hafva mognat. då Ludvig Philipp finner för godt att oppfylla Herr Thiers längesedan förklarade önskan. — Chosrew Pascha bar nyligen anhallit om en audience hos Sultanen, men fatt tillsägelse att hälla sig stilla, ehuru han sade sig hafva att meddela hemligheter af största vigt. ROM. De såsom rykte omtalta politiska arresteringarne hafva verkligen egt rum. Hvad man upptåckt är en utgrening af Unga Italien (Giovine Italia). 135 personer åro häktade, och deribland skola vara 3 postdirecteurer. En af de bäktade heter Heinrich Meyer, är född i Livorno af Tysk famille. och en viss betydenhet tycks fästad vid hans person. Han kom från Neapel och anhölls i Rom. — Pålvens helsa är mer ån vacklande. Äfren Hertigen af Lucca har återställt MalteserOrden. HANOVER. IIanorer-che Zeitung för den 27 Juli förkunnar, att sedan Conferencens förslag blifvit af Adelskammaren antagne, nu samtliga skiljaktivheter mellan begge Kamrarne rörande Grundlaven blifvit sammanjemkhade. lIufrvud-akligen lär Första (Adels-) Kan:marens yrkanden blifvit medgifna. PREUSSEN. 12 1 1 or TA: Zn oo —