gen i detta chaos är att hemta af det sactiska, och når man betänker att, ehuru i minoritet, den conservativa Oppositionen är ganska manstark bland de Deputerade, att den är majoritet hos Pairerna, och gynnad af Hofvet, så måste man — i tiots af alla påstaenden om motsatsen — tro att den i samråd med Hofvet arbetar på Ministerens störtande. Denna åter mäste i upplösningen af Deputerade Kammaren och i nya val söka nytt och fastare stöd; men kommer Kungen att samtycka dertill, och till det nya Pairs-baket som mäste ske för att vinna åt Ministeren majoriteten i den Kammaren ? Ehuru Herr Thiers, som personligen är hjertligt hatad af Kungen och conservatismen, förmätt ruska på den :iorubbliga viljan,? har han dock ej förmätt göra fullkomligt rent hus med Diplomater och Präfecter, och så mycket starkare motständ väntar honom, om upplösningen och Pairsutnåämningen komma i fråga. — Att han ej känner sig stark nog att genomdrifva den, synes af sista Nummern at Constitutionnel, der orden så lyda: hvad upplösningen beträffar, — om den ån från Ministerens sida är en galenskap — och vi veta att den icke tänker ditåt — så skulle den, enligt vär åsigt, vara första nödvåndigheten för ett hvart Cabinett. som komme att lyckas att fördrifva det nuvarande; etc. etc; — Tillämpningen är: behaäll oss, ty blott med oss kan upplösningen undvikas, då vi ega majoriteten hos de Deputerade. Nägra handlingar circulera, hvilka ansenligt kasta dager på händelserna är 1815. Lyckas det än att förebygga rättegången hos Pairerna, så blir det ändå intet hinder för scar dalen. Personer finn:s som pästå sig hafva läst ett visst bref från Marskalken Grouchy, skrifvet 1816, hvari han af de då regerande Bourbonerne begärt stadfåstelae på sin marskalksvärdighet, under anförande af skål som varit ganska gällande att recommendera honom i den äldre Bourbonska liniens ögon. Grouchy skull i brefvet framstålla. hurusom Napoleon icke hyst stort förtroende till hans tillgifrenhet, då Kejsaren gaf honom till uppsyningsman Herr Corbineau. med namn af Adjutant, vid det uppdrag Grouchy erhöll att begifva sig till Södra Frankrike, der Hertigen af Angouleme ännu vistades. Marskalken skall hafva gjort sig en merit utaf, att lemna Hertigen 10 å 12 timmars tid, och skall hafva för öfrigt förklarat, att, om Hertigen fallit i hans händer, han på allt sått skulle gynnat hans flykt. Till bevis skall Marskalken åberopat tvänne personer, dem man ej vill nämna. Med antagande af hvad som sålunda skall passerat i Söder, är det begripligt till hvilka gissningar man ledes, och hvad styrka deras sats vinner, hvilka mena, att Generalen ganska räl kan hafva gjort i Norr hvad han berömmer sig af att hafva gjort i Söder. Herr Teste tycks vara en af dem som känna till händelsen i den sednare trakten. och man anser honom sjelf comprometterad i sin egenskap af Kejserlig Comissarins 1815 i Södia Frankrike. — Att man å alla håll drager i betänkande att gifva saken oftentlighet är klart, och Marskalken har åter rest hem. Herr Charles Bourmont söker rentvå sin Herr Far, från desertion och förräderi vid Waterloo, för hvilka han i 25 år varit stämplad. I anledning häraf aftrycker National helt enkelt Generalen (nuvarande Marskalken) GErards dagorder af 15 Juni 1S15: General Gerard har erhållit, underrättelse, att General Lieutenanten Bourmont. Öfversten Clonet och Escadrons Chefen Villevutruss ölvergått tiil fienden.? i NYSSLLND. Bref från Petersburg, öfver Berlin, förmåla, att en tractat blifvit sluten mellan Ryssland och Österrike, angående sjöfarten på Sulina-grenen af floden och Quarantaines, åtgärderne rid mynningen af Donau, i fråga om Österrikiska fartyg. Ryska ratisibationen kommer sannolikt att lemnas straxt efter Kejsarens hemkomst.