Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1840, sida 2

Rättegångsoch Polis-saker. Sedan förre Artilleristen Abraham Pettersson förliden gårdag klockan 2 eftermiddagen å Poliskammaren anmält, det han sett en död mansperson, liggande å en äng vid Fattighuset, har, efter den af Pettersson sålunda lemnade anvisning, Polisbetjeningen funnit liket af en sådan person, : vilken haft flere större häl i hufvudet, så att all anledning förekommit till den förmodan, att mannen blifvit mördad. Eter det den döde afförts till likrummet i Stadshäktet och der igenkänts vara förre Trumpetaren Emannel Anderson, har förbemälte Abraham Petterson senare på eftermiddagen ånyo inställt sig i Poliskammaren och förklarat, det han, af samvetsqval betagen, funne sig föranlåten göra den bekännelse, att Petterson voro Emanuel Anderssons baneman, under förklarande derjemte, att de begge tillbragt föregående natten tillsammans ute på ängen och derunder kommit i ordvexling samt slutligen i handgemäng, hvarvid den förre med en sten gilvit den senare flera slag i hufvudet, så att Andersson slutligen aflidit; i följd hvaraf Pettersson blifvit i håkte inmanad. — Vid undersökning, som den 16 och 23 d:si Kämners-Råtten förerarit, angående aflidne ArhetsInspektoren Rundqvists dödssätt, har ej nagon bevisning mot förre Flusaren Lindell och Arhetskarlen Carl Nilsson. hvilken senare lärer vara Artillerist, förekommit derom, att desse väldfört sig på Rundqvist, utan är det genom vittnesmålen ådagalagdt, att Rundqvist, efter det han fran vägen upptagits, varit redig och haft sans, men efter fallet uttör trappan befunnits sanslös, så att han. som, efter hvad låkarebeviset utmärker, af stöten i hufvudet vid senare fallet, fått ett apoplektiskt anfall, dymedelst aflidit.