Om Handels-Expediter. Andra tider medföra andra bruk i sättet för den menskliga rörelsen. andra medel och utvägar för att utvidga och tillfredsställa verldens materiella och andliga behof. Ur denna princip har väl också uppstält den i vär tid successift tilltagande klassen af Handels-Expediter, hvaraf förut blott enskilda, knappt märkbara, gåfvos. Thleoretiskt stödt på den erfarenhetssatsen, att genom kort, muntlig och personlig öfverläggning i sjelfva verket längt mer uträttas, än genom mänga och länga bref, maste det under de sista decennier i nyheter och mängd sig ständigt utvidgande fältet af mensklig produktion, isynnerhet hvad handeln angår, praktiskt betjena sig af detta hjelpmedel, för att vinna afsättning. Konkurrens gör för öfrigt, att för handeln blitver icke något annat val. Hvad en gör, mäste straxt en annan göra, för att följa med och icke blifva efter, hvarföre det också nu gifras blott få brancher i handeln, hvilka icke på ett eller annat sätt utskicka sina resenärer. Till och med för inköps skull befinnes det i många fall fördelaktigare, att, i stället för bref, utskicka personer; och kortligen, man ser nu verlden hvimla af Handelsexpediter af ganska olika kategorier, hvilka, allt efter sem omständigheter och förhällanden tillåta och bjuda, färdas på lika så åtskilliga sätt, till vatten och lands för — att göra affårer. — Ganska olika är ock deras stållning i afseende på inkomst, som baseras än på öfverenskommen lön och etter beräkning af de gjorda utläggen, ån på bestämdt dagtraktamente, än på provision, eller procent, efter omfånget af de gjorda aflärerna. — Det gifves Handels-Expediter, som representera blott ett hus, en viss affär, eller handelagren; andra åter, och det nu för tiden väl de fleste, som representera fiera, ja några till och med halfra dussinet af flandelshus, och som skackra med de mest olika varor i verlden. Det kunde väl icke fattas ämne till satiriska anmärkningar öfver en sädan profkarta af Handels-expediter: men sådant ligger mest i de resande personernas indiridualitet; likasom det i alla klasser och stand gifvas personer, som i mer eller mindre mån kunna tjena till skottafla för dylikt. — Men saken i sig sjelf, och den närvarande utsträckta ambulansen och rörligheten i handeln, är förmycket allvarsam, för att icke äfven tänka allvarsamt deröfver. Den är en förelöparinna till Cosmopolitism, till ett verldsborgaresystem, som icke längre fiendtligt skall söndra, utan fredligt förena nationerna med hvarandra, och visar öfverhufvud tydligen den nya banan i den menskliga rörelsen, såsom en motsats till den förre afsöndringen, och qvarblifvandet på ett och samma ställe. Att nu mången klagan höjes öfver de nyheter, som handeln framalstrat genom väsendet af sina resande, bör icke förundra, då, oafsedt, att hvarje nyhet frambringar andra, äfven öfverdrift och missbruk icke kunna uteblifra ). Att nu angripa detta system och önska, att sakerna måtte äter ställas på sin förra fot, vore alldeles sraktlöst. Lika fåfängt kunde man önska, att nyttiga maskinerier, chausseer, jernvägarsnällposter, ångbåtar etc. afskaflades. Icke heller kunna dylika önskningar gälla för den enskilda, såsom bevis på hättre och riktigare insigt, då det alltid måste erkännas såsom en fördel för det allmänna, att varor af alla slag utbjudas och anskaffas fortare och billigare än förr, likasom å andra sidan flera uppköpas och uppsökas från deras källa, eller produktionsort. Höres en dylik klagan från en köpman. så är att antaga, att han icke förstår att gripa in i det nyare UHerr Petre yttrade i Borgare-Siändets plenum d. 29 Maj öfver detta ämne följande: Utlänningars rätt i Sverige är redan genom den envåldsmakt, Regeringen i afs. på dem sig tillegnat, allt för begränsad. Skulle nu Rikets Ständer, genom illiberala åtgärder, ännu mer afskära möjligheten för dem, att i Riket inkomma, så kan jag, utan fruktan att misstaga mig, påstå, att det icke är nalionella åsigter, som dymedelst komma att göra sig gällande. Någon rättserund till den, för utlänningar tillstyrkte, ovanligt höga taxationen har jag förgäfves efterforskat. Sknlle man från alla i det enskildta lifvet förefanne olägenheter hemta ledning för sine tillgöranden i det offentliga, så fruktar jag, att en allmän förbistring skulle uppstå. — Om jag t. ex. tillstyrkte upphörandet at de handlande Westgötharnes rätt att kringresa landet, så skulle jag visserligen som Landtman främja mitt enskilda interesse , för hvilket denne åt Westgötharne inrymde rätt, visat sig vara gunska skadlig; men aldrig har det derföre någonsin fallit mig in, att från min bänk inom Högtärade Ständet biträda här förda klagan emot Gårdfarikandeln, som otvifvelaktigt är fotad på sunåa, statsekonomiska grendsatsor, ehuru den i utöf