Kejsaren af Österrike. Den afser svafvelfrågan och jäsningen på Sicilien. . Hans Maj:t hyser egna åsigter, dem ingen tilltror sig att kunna ändra, och än mindre vågar någon försöket, då man har till ålle att spegla sig i Furst Cassaros exempel. Okunnig är H. M. ingalunda om de brännbara ämnen som förefinnas i Södra Italien, särdeles på Sicilien. Imellertid förhastar sig II. M. icke i underhandlingarne med hkngland i srafrelfrågan, och ovisst är om, och till hvad grad. Neapolitanska Såndebndet Serra Capriola blifvit instruerad. H. Ål. har i sednare tider latit utfärda ett circulaire till alla Neapolitanska Utrikes Agenter, hvari den i Neapel accrediterade Diplomatiska Corpsen ej skonsamt behandlas, så att det ser ut som ämnade Regeringen bryta med hela Europa. Till dröjsmålet med förlikningen med England är dock Konungen af Neapel icke ensam skuld: Engelska Ministern derstädes, Herr Temple, skildras såsom alldeles öfvermodig, så att utan mellankomst af Franska Ambassadeuren, Hertigen af Montebello, och Admiral Stopfords modetation, hvilken hejdar Herr Temple, oenigheten mellan begge Makterna mer än en gång, starkare än förut, skulle brustit lös. Ersättningssumman lär komma att gäldas — icke med contanter — utan medelst stora concessioner i en ny tractat, för Englamds handel och sjöfart. (Men hvad skola dertill andra Makter såga, hvilka åfven hafva tractater?) Nya svårigheter yppa sig genom Englands påstående om fri Religionsöfning för dess undersåter. Denna vägrar Neapolitanska Regeringen icke, men vill endast medgifva den i en local den Engelska Ministern har attutse; men offentlig Gudstjenst vill man ej medgifva, och åberopar att landet är strängt catholskt, att folket således af en dylik tolerans skulle retas, och Engelsmännen sjelfva blottställas för en sanatisk massas förolämpningar. PREUSSEN. Berlin, den 24 Juni. H. M. Konungen täcktes d. 21 d:s lemna audience åt Deputationerne af denna Stads Presterskap, och af härvarande Kongl. Universitet, samt åt Wetenskaps Academien in corpore, hvarvid H. M. försäkrade dessa corporationer om Sitt beskydd. Lika nåd tyckes ej falla på Allas lott. — Leipriger Allgemeine Zeitung berättar näml. följande från Berlin. En af högst aktningsvärda mån bestående Deputation från Staden Breslau har, såsom Äfven Tidningarne redan berättat, hitkommit, för att i första. lifligaste känslan vid underrättelsen om Konungens död, för den nya Monarchens fötter nedlägga uttrycket af Stadens tänkesätt af innerligaste deltagande, kärlek och trohet. Denna deputation begaf sig i förgår till Potsdam, för att utbedja sig en nådig audience hos Konungen, men har, euligt hvad förljudes, ännu icke erhållit den, utan har, efter några obetydliga mellanomständigheter, blifvit hänvisad till Geheime Cabinets-Rådet Miller till närmare besked. Detta skall i sjelfva verket icke hafva låtit tillfredsställande. Öfrertygade att det icke kan hafva legat i Konungens vilja, att afvisa Konungarikets andra Stads Deputerades så redliga och tillgifna tänkesätt. hafva dessa, såsom man hör, numera öppet och frimodigt skrifvit till Konungen. En förklaring som utgifkes på hvad som förefallit, är att en föreskrift afgått till provincerna, hvarigenom Konangen undanbedt sig tillsändandet af Depntationer; men denna föreskrift skulle icke hafva inträffat i Breslau förr än Deputationen redan afgått. Imellertid skulle åfven detta ej vara någon tillfyllestgörande förklaring, och det så mycket mindre, som Konungen på det nådigaste emottagit en deputation från Staden Stettin; äfvensom öfverhufvud Alla de som haft nåden nalkas ete. ete.