Intages på begäran. I förtröstan på Tit. sjelfständighet och rättkän sla anhaller insändaren att följande uppsatts mått i Tit. Tidning med det första intagas: . Insändaren, som i årlig mening nitälskar för Lä roverkens och Stift-styrelsernas sanskyldiga bästa. och derföre likasom mången annan till samma må sträfvande; redlig man; unter de sednare åren, med bekymmer saknat den väl redigerade Allmänna Ecclesiastik-tidningen, som på ett hofsamt och opartiskt sätt framställde de mäl, som rörde Stiftens särskilta angelägenheter, har efter den noggrannaste undersökning om det; som egenteligen kunde vålla denna interessanta Tidnings upphörande, icke träffat på någon för hans öfrertygelse giltig grund; Ty icke hade man med skäl bört frukta ett miuskadt interesse hos den bildade Publik; för hvilken Tidningen företrädesvis utgafs, heldst godtycke och orättvisa alldrig böra finna mindre sympathie, ån just inom den gren af Lagskipningen, der dommaren och den, hvilkens sak han prötvar och afgör, äro hvarandra mer ån annorstädes jemnlika i bildning; pligter och interessen; der räld och advocatorisk sintlighet i samma mån blifva törhatligare, som den strängt Juridiska insigten oftast måste ersättas af de dömmandes ovillkorliga laglydnad, consequence och ärlighet. Att stoff till den allmånna Eeclesiastik-Tidningens fortsättande icke heller bort fela, tror insändaren sig med full visshet kunna antaga i följd at den uppmärksamhet, hsarmed han under de sednare åren följt ärendernas gång innom det Stift, till hvilket han sjelf hör. lrad kan då vara orsaken dertill, att en för rikets alla Läroverk och Dom-Uapitel så nödig och vigtig controll, som den Allmänna Eeclesiastik-Tidningen upphört? Det tillhör icke en årlig och rättänkande man att beträda gissningarnes område; dock lärer man af frukterna att känna tråden. För att icke blifva alt för vidlyftig vill insändaren nu endast uppgifva 2:ne inom desta Stift i Conseljen nyligen afgjorda mal, nemligen Skolläraren i Christinehamn Herr Fagergrens nådiga frigörande från Förslagsrummet till Comminister-bestäliningen i By, samt Kongl. Majestäts nådiga afslag ä Collega Schol. Mag. Brattströms anderdåniga besvär öfver Rectors utnämningen vid Amåls schola, hvilka båda mål äro af den beskaftenhet, att deras slutliga utgäng mäst väcka oro och bekymmer inom Stiftet, då vissa ifrare i vår tid uppstått. som oförsynt nog velat tillerkänna Styrelsens af vissa tillfälligheter töranledda Prejudikater en äfven för framtiden gållande kraft af lag och rätt. Lagenligheten af det förstnämda Prejudikatet blir i samma mån sväräre alt inse, som för något öfrer ett är sedan under samma föredragande ett dylikt mål innom detta Stift i nåder afslogs, elmru den, som då sökte betrielse ifrån sitt förslagsrum till stöd för sin underdåniga anhållan kunde åberopa, att, genom ett lika ömmande, som oförmodadt dödskall, den förändring med den ifrågavarande syslan för sig gått, att denna, som vid ansökningsiillsället var ati tillträda den I:ste derpå följande Maj, då efter lag och författningar ej fick tillträdas förr, än efter 3 års förlopp. I anscende till samma syslas särskilta egenskap vid Förslags upprättande, äfvensom den ovanliva mängden af sökande till densamma, kunde icke den ringaste misstanka om någon låg och egennyttig beräkning då komma i fråga, en omständighet, som vid det sist afgjorda målet för hvar och en. hvilken på närmare håll känner syften och förhallanden, torde vara mer eller mindre problemati-k. Hvad det andra målet angår, har insändaren det förtroende till Magister Brattströms öppna och oegennyttiga Karakter att han på hederns och redbärhetens vägnar icke träder i skuggan för nagon, utan fullständigt utgifver handlingarne i detta mål med alla dess biomständigheter. Denna sin uppriktiga önskan beledsagar insändaren med de sköna ord, han nyss läsit: Af striderna kraften belönas Af hoppet den vilja förskönas, Som sträfvar till sanningens mål. Med ett sådant handlingssätt å Mag. Brattströms sida är alt skål att hoppas, det H. Dom-Capitlets ögonblickliga seger blir ett verkligt nederlag; och Biskop Agardh med Consorter torde då äfven innom detta Stift få anlednivg att utropa ined Pyrrhus: Några sådane segrar till — och vi äro platt förlerade. Till det Triumpherande, glädjeyra partiets ytterligare besinning får insåndaren sluteligen ill det bästa anmäla Carlens tänkxärda ord: Förtrycket må hånle åt tiden Och gå att i gryende friden i Bland folken strö söndringens ord; Dock aldrig en boja betvingar Den magt, som är tanken: han svingar Sig fri öfver stormande jord. Vän af Läroverken och Stiftstyrelsen i Carlolads Stift. W J I : ACAAS — AR TD ät KE a I