Vi slutade en förestående artikel: en blick på den nya Ministeren, med orden: kanske emedlertid, att det går bättre, än vi förmoda; men vi äro, efter mottagandet af tidningarne med sista Stockholms-posten, färdiga atertaga detta yttrande; ty de underrättelser de medföra äro af lika sorglig som öfverraskande natur. Hvem kunde nemligen föreställa sig, att den nya Ministeren skulle börja sin bana med fordrande af nya anslag och dessa såsom pensioner till sine företrådare, Hrr Åkerhjelm, Hård, Grip och en Hartmansdorfl, hvilka af den nya styrelsen vitsordas såsom nitiske. insigtsfulle och rättradige män, då likväl 33 riksrätter, som R. St:s Konrtitution-Utskott voterat, tyckas mindre bekräfta omdömet för nit och insigteri — om man ån icke ifrågasatt rättrådigheten. Tager man än ytterligare i betraktande utgången al valet på Riddarhuset till elektorer, för utseende af Kommitterade till Tryckfrihetens vård, så finner man patagligt att den nya Ministeren har en anti-nationel syftning, förutsatt nemligen, att den icke hesegrats af Kamarillan, hvarom tidningarne likväl gifvit några vinkar. Ar detta verkligen förhåällandet, så beklaga vi den nya styrelsens svaghet, och det åär då att förutse, att den dör i födseln; ty vill eller kan den ej finna stöd hos nationen, är och blir den ett enfant perdue. ———