GÖTHEBORG. i anse oas ur Dagligt Allehanda, med gårdagens post, böra reproducera töljande artikel, hvilken så måsterligt afhandlar dagens fraga, eller den nya Ministerens ställning till representanterne. Den lyder som följer: Vi hafva nu fjorton dagar förlidne, sedan kårnan af den nya Ministeren bildades och vi se det hela ännu ej kompletteradt. Af Ministerens positiva verksamhet vet man intet: för omdömet öfver dess förmåga till konstitutionelt motstånd eger man deremot en leduing dels uti det höga förbud som, tvertemot hela konseljenånigt, lärer blifvit meddeladt mot konferenser Departementscheferna, emellan, till heredande af målens definitiva föredragning uti Statsrådet, dels uti befallningen om enskilda föredragningar i första rummet hos Konungen, för att sedermera få uti Statsrådet i nader kungöra H. M:s beslut och låta konseljen sätta sina tankar till protokollet — en regime som, om den vinner burskap, torde fullkomligt paralysera det kollektiva inflytandet och uttrötta äfven den talmodigaste Minister, hade han ock en så ledig tunga som sjelfva gumman Minerva. Angående de nya Ministrarnes grundsatser eller system eller ens organisationen af deras departementer, känner allmänheten intet; hon vet ej ens hvar dessa departementer finnas eller hvar den råttsökannde skall träffa Departemenschefen eller Expeditionschefen eller någon annan af Tjenstemännen (med undantag af Justitie-Rerisionens, ty de andra Expeditionernas hafva icke gnnom nagon officiel kungjord akt blifvit subordinerade under några resp. departementer, utan kunna anses såsom nära nog upplösta). Ett fallkomligt chaos råder således ännu, äfven i de minsta detaljer, uti den nya Styrelsen — och att Allmänheten dermed måste blifva allt mer och mer missbelåten, lärer icke förundra någon. En hvar kan äfven finna, hur, under sådane förhållanden, prekår den nya ministerens ställning skall vara till representationen — hur litet hon kan fordra något förtroende, eller. om detta interregnum längre fortfar, ens ingifva nagra förboppninzar om en genom henne tillvägabragt bättre sakernas ordning. Vi äre ej obekanta med de svårigheter, som denna Ministere, serdeles dess s. k. stiftare, har att bekämpa: vi vete ganska väl, att sidoinflytandet änun är lika mäktigt som det någonsin varit — vi åre ej okunnige om, att en synd rom aldrig förlates år att tvenne gånger hafva vägrat kamaraderiet? med Herr f. d. Polismästaren och s. d. Justitie-Kanzlern Nerman — men detta må enskildt kon-idereras: Svenska tolket och Representationen hafra dervid föga att konsiderera. De fordra ovilkorligen en öppen framställning af den nya Styfelsens principer: den enda garanti som för dem gör tillfyllest är handling. Utan tvifvel har åfven för vara Ministrar tillfälle erbjudit sig att, om de än icke ännu kunnat vara färdiva med den sednare. atminstone i förra fallet inför det oflentliga uppträda med en politisk trosbekännelse och gifva allmänheten en grundritning af det system, som de, arminstone för sin del, önska göra gällande i sina radslag och atgårder. Ett sadant tillfälle erbjöd sig t. ex. för några dagar sedan, då fråvan om ett supplementaranslag till den ordinarie NStatsregleringen — ett slags förtrosade-votum till den nya Ministören — (i anl. af Stats-Utsk:s Bet. N:o 92) och i Summanhang dermed frågan om 4 F. R. F. bragtes under öfverläggning. hos Ridd. och Adeln: vidare då Stats-Ut-k:e Betånkande öfver Stats-Revisionerna. Bevillumos-Utskottets om Bevillningsgrunderna. Banko d:o om myntenheten förevoro och senast da i Lördags de törsta extra an-lagsfrägorna diskuterades till atvörande — för att ej nämna att, så vidt vi erinre oss, Herr Justitie-Statsministern. som likväl redan i öfver 2:ne månader beklädt sitt Embete. icke vid något tillfälle yttrat ett enda hufvud-akligt ord, i anledningaf LagUtskottets Betänkanden, hvaraf flera gan-ka djupt ingripa i den kriminella lagstiftningen och principerna för en öfvergang i detta hänseende. Vi såga visserligen icke, att de yttranden som sälunda kunnat afgifvas, skolat innefatta en tillräcklig garanti, men de hade dock uppenbarat för nationen efter hvilka principer de Medlemmar af Ålinisteren, som ansetts stå i spetsen för den nya kombinationen, hade föresats att framgå, det hade dock varit något; man hade derigenom atminstone inför offentligheten bundit sig vid naget bestämdt: man hade gitvit Svenska folket ett slags pledges:? man bade, om dessa utgått fran en konstitutionell åsigt och progressiva ideer, vunnit ett ryggstöd hos allmänna opinionen. som man nu mäste sakna, då allmänheten icke vet hvad hon skall tånka — och hvilket naturligtvis är det enda som kan anses utgöra en verklig kraft att sätta emot