SNR hg3gn..iihhh ver, som ock kunde kallas decik (decikrona) och hade lika värde (— 56:delar) med den af Utskottet föreslagna 192:dels Riksdalern, också styfver kallad: att, då Rdrn Riksg. är den, som uteslutande begagnasi den allmänna mindre och, med högst få undantag, äfven i den större rörelsen, likasom, med lika få undantag, vid bokoch räknings sörande, antagandet af denna myntenhet, med sin 100:dels underafdelning. skulle medföra icke den ringaste rubbning i närvarande myntförhäallande eller liqvider enskilie imellan, eller förorsaka nåpen räsendtlig svårighet dervid, lika litet som vid veräkningar och liqvider af Statens inkomster och utgifter, då reduktionen at det gamla myntet till det nya, eller jemförelsen dem imellan, blefve ytterst lätt, åfven för den mest inskränkta fatiningsgafra, eller att I Rdr Bko vore 3 och I Rdr Riksg. 2 Kronor; 12 sk. och 18 sk. Riksg. 4 och 4 krona eller 50 och 75 styfrer eller centik o. a. v.: att, följaktligen, och detta är af hufvudsaklig vigt, allmoge och menige man äfven med lätthet skulle uppfatta värdet af det nya myntet och kunna jemtöra det med det gamla; och att, ändtligen. och äfven detta är af stor vigt. alla nu gängse myntsorter i silfver. sedlar och koppar, blott med några få stadganden för vissa, högst få fall, skulle, utan olägenbet, fortfarande kunna begagnas tills de af det nya myntet hunne blifva ersatte. Utrymmet tillåter oss ej att nu ingå i detalj derom, men få måhända anledning att dertill återkomma en annan gang. De gamla benåmningar, som allmoge och menige man ånnu begagna och som det med full visshet kan antagas, att de äfven framgent, atminstone för en längre tid, skulle begagna sig af på mynt, som numera icke förefinnas, såsem: plåt, daler, mark och styfver, olika i särskilta provinser, och xom de nu mycket väl veta att reducera: platen i 16 sk., dalern i 8 sk., marken i 2 sk. och styfvern i 4 sk. allt R:gs, skulle de följaktligen lika räl veta att reducera i det nya umtet, eller att dermed jemtöra, och eäledes: platen uti 23:dels k:a, eller 14 plat 1 k:a. dalern i 3:dels ka, eller 3 daler I k:a, marken, som nu anses lika med 8 sakallade styfver (2 skillingar rik-gålld) uti 8 nya atyfver eller decik, (rätteligen 83) samt att den gamla såkallade styfvern vore lika med den nya, äfven em decik kallad; ty skiljaktigheten af — gzdelar blefve af als ingen betydenhet imellan köpare och säljare, då, så snart fråga blefre om vårdet ar 4 krona eller 25 centik. 24 såkallade styfver (6 sk. riksg.) dermed vore lika. Ifrån Friherre Wredes motion. som vi icke känna i detaljerne närmare, än förcnämnde tidningsnummer upplyser, skilja vi oss i så mätto. som vi anse, att skiljemyut om 100, 75 och 50 atyfver, dermed förmodligen, då kronan skulle utgöra myntenheten, menas skiljemynt.å I krona och om 75 och 50 styfver. åfven borde förefinnas i papper. — Säkallade små sedlar, under 1 R:dr riksg., skulle nationen numera alltid med största saknad umbära. Man kunde ja minska sådane sedlar iill ett törnuftsenligt och beqvåmare format, eller till lika med det af 32 sk:gen banko, men af godt, halligt hvitt papper, med dels olika tryck och detta tryck gjordt dels på längden, dels på tvåren, såsom t. e. i Österrike, för att göra de olika valörerne igenkänneliga vid första påseendet. Sedlar på valörer derutöfrer, så mäånga -om behöflige kunde anses, borde hafva samma format ända till 50 eller 100 K:r, men med olika färgor för de olika valörerne; hvaremot, tör valörer derefter, ända till den lämpligt funna högsta (1000 K:r), formatet borde vara jemt dubbelt, äfven med olika färgor för de olika valörerne; men något annat format eller sådant, som våre nuvarande 100 och 500 Rdr Bancosedlar ha, såsom i högsta grad obeqväma för sammanläggning med andre sedlar, det må na vara för medförande i fickan eller för afsändning, borde aldrig finnas. Vid nya sedlars utfårdande, ifråga om en ny myntenhet, bör man i törsta rummet se derpå. att göra efterapning och förfalskning svårast möjlig, dernäst på den beqvämlighet, som åfvanför är antydd, och sedan på möjligen längsta hållighet; börandes af dessa egenskaper ingen ting åsidosättas för granlåt, hälst når det dermed så misstyckas, som med en och annan af våre nyare sedlar. t ex. den på 63 Rdr B:co, hvilken har mera utseende af etiketten på ett tygstycke, än af ett myntrepresentatif, oberälnadt den törbistringen deri, som följd af vårt myntsystein, alt derå se antydt: 4 Rdr 32 sk. B:co, 22 Rdr silfver och ändtligen I0 Rdr Riksgäld i1 Vi kunna icke undgå att, i sammanhang härmed, äfven i förbigående anmärka, att, med vårt mindre silfvermynt, sådant det sist slagna är, förhåller det sig så, att man anser för högst besvårande, ja, för en plåga, att få emottaga det i liavider. Icke att tala om allmace och menive man. fö — )