Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1840, sida 2

Vi hafra vid åtskilliga tillfällen funnit oss föranlatne att strångt klandra den lamstet, hvaraf administrationen i landet, i hvad den rör handel och SjÖfart, lider. Ett talande bevis derpå var senast: att närmare 14 dagar åtgingo innan förordningen om tullned-ättningen å Jern kom härvarande tullkammare tillhanda, hvilket vållade, att dubbel tull måste erläggas för åtskilliga aslastningar, som annars kunnat undvikas. Hvad olägenhet och obehag sadant söleri medför, operäknadt den onödiga korre-pondens som derigenom uppstår och det porto m. fl. utgifter, som ödslas, inses af en hvar, som har den minsta kännedom af aftörers gång. Samma gren af administrationen har nu ånyo gjort sig saker till det mest otörlatliga söleri, och det är i sanning en vanära för Sverige, att ett sadant förhållande som detta måste komma till främmande nationers och den handlande verldens kännedom; att det länder landet til skada är påtagligt, ty utlänningen far derigenom en så dåliga tankar om vår administration, att han ovilkorligen derigenom athåälles ifrån att söka förbindelser med oss. Förlaliandet är detta: att ehuru Engelska Angfartygen redan gjort 2:ne turer härimellan och Hull, och ehuru Svenska och Engelska regeringarne anse denna kommunikation för de respektive länderne vara af det värde, att de derför ärligen uppofira 6000 sterl., så hade hårvarande tullverk ännu i går icke från vederbörlig authoritet mottagit föreskrifter huru att behandla dessa fartyg, vid deras klareringar, eller del af det afslutade kontraktet, som, enligt hvad man på enskild väg känner, försäkrar Angbåtsbolaget om icke Oobetydliga fördelar, och fritager det från erläggande af Lastoch Fyrpenningar m. m., samt inoch utgående afgifter sör Stenkol, Bränsle, Olja, Talg, likasom andra förnödenheter till sadan quantitet, som, bona fide. kan anses erforderlig för fartygens resor. OUuder sadane omständigheter hade i sanning Angbåtarnes härvarande Agent, likasom alla de, hvilka mottagit och aflastat varor med nämnde 2:ne fartyg, varit i en rått vacker förlågenhet, hade icke såväl härvarande tulltjenstemän, som andre authoriteter på allt möjligt sätt sökt underlätta företagen: ett törhallande för hvilket man bör hälla dem räkning. Tullkammaren i Christiansand hade deremot redan vid första Angbåtens ankomst från England behörige instruktioner. hvilket är ett nytt bevis på Norska Administrationens stora företräde framför den Svenska.