GÖTHEBORG. Ledigheten till Justitie Borgmästare i staden var icke förr känd. än tankan uppstod att se sig om efter en efterträdare utom Götheborg, i afsigt att derigenom befordra ej mindre en fermare expedition fran. än ock ärendernas hastigare behandling vid närvarande RadhusRätt. Till de få personer, som härför uppträdde, förenade sig snart andra och Mavistratens nnderkännande af Borgerskapets Hrr Aldstes förslag till förändring i röstheräkningssättet var icke förr kändt. än ett större antal af Borgerskapet sällade sig till förenämnde, med ärendernas gång missnöjde, personer; de trodde sig känna att Häradshöfdingen Rådman P. Ekmans mening i den vidrörda frågan gjort sig gållande inom Magistraten, ban fördömdehärtör obetingadt af personer, som icke gjorde sig reda för om han handlat af öfvertygelse eller ej, andra sågo i denna handling en ultra konservativ äsigt, och en Borgmästare med denna politiska trosbekännelse ansåge de sig icke belätne med; men gjorde insinuationen att mera upplyste personer i denna fråga handlade af förföljelse , anse vi oss med trygghet kunna vederlägga, då Tit. Ekman är bland de få lyckliga personer, som saknar fiender. Man rådplågade emedlertid och gjorde allvar med att höra sig om ester personer, som företrädesvis kunde anses passande för den lediga platsen; att tankarne då i första rummet fåstades vid Expeditions-Sekreteren Richert var ganska naturligt, och en mera populår Kandidat kunde icke framställas; Justitie-Rådet Backman undanbad sig att komma i åtanka; Professor Bergfalk och Assessor Schmidt, som man i förstone reflekterade