Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1840, sida 1

Under det utländska Konstnårer, Suset oo Kellerman. en Bochsa och Bishop) tjusa eller nyss hafva tjusat Sverge, torde ej vara ur vägen aft äfren omtala våra sandamäns framgång i fremmande länder. Så hafva t. c.enligt en korrespondence i Wermlands Tidning, alla vära i Paris varande målare. trots den stränga pröfningen, fatt sina taflor på expositionen i Lounren, såsom Leffler ett landskap och Eva på Abels graf (3 alm. hög), Ekman en genre-malning och Mad. Lundberg en utsigt af Trollhättan, utan att tala om Wickenberg, som snart räknas bland de största genre-malare. Isynnerhet behaga hans vinterlandskap. Han har tvenne landskap och en genremålning på expositionen. Det ena landskapet, en Holländsk utsigt, är redan såldt till 2000 fris. — En nyhet som bör vara af särdeles intresse för oss Götheborgare är den framgång Mamsell Nissen härifrån gör i Sängens ädla konst Hennes lärare. den ryktbare Garcia, har förklarat, att om ett år skall Götheborg ega en Sangerska. som kan täfla med hans egen hustru ( Eugenia Garcia). — Utom dessa landsmån och land-männinnor. som lysa i Paris, hafva vi också andra på andra orter at den bildade verlden. En Fogelberg, som rättnu är Europeisk, vilja vi cj ens nämna: men i MIien arbetar redan på andra året en af våra unga landskapsmålare. Herr Palm, med mycken framgång. Han har gjort turer i och för sin konst at Schueilz, långs Donau, i norra Ttulien och Fenedig, samtämnar sig troligen i ar till fom, för att så tillsägandes taga graden vid denna konstens högskola, och efter ett eller annat ärs vistande derstädes, till Paris. denna permanenta täflingsbana för konstens olympiska spel — Säkerligen äro dessa underrättelser fägnande för hvarje Svensk: nedslaende deremot år tanken, att Seerge sjelft ej har nägot att bjuda hvarken för konstens utveckling eller underAtt de senare, hvad man ock må kunna säga om deras öfriga personlighet, jomväl äro utmärkta konstnärer och Herr Bochsa verkligen den verldsbekante Harpspelaren bekräftadt äfven af franska tidningar under deras vistande i Hamburg, torde ej kunna bestridas, och ätven vi hafva erkänt det under deras härvaro, ehuru vi för opartiskhetens skuld upptogo vär korrespondents omdöme öfver dem från Lund, hvilket vi dock hafva anledning att snarare anse för en parodi än för allvar. Deras par force-jagt efter bifall och penningar blir dock alltid tadelvärd. och vi frukta, att, om de fortfara dermed, Fru Bishop snart kommer att dela Saras Sde i Hemmet,