de mindre enkla pannorne, — en omständighet, som mar tar för afgjordt skall rättvisligen ändras till likstämmighet med skatten för alla öfrige apparater, då frågan afgöres in pleno hos Utskotten, samt hos Rikstånden; — dels ock att rättigheten till bränvinsbränning kommer fortfarande att grundas, liksom tillfärene, på jordvärdet, så att detta från och med 300 Rdr t. o. m. 500 Rdr berättigar att bränna med panna om 20 kannor, öfver 500 Rdr t. o, m. 750 Rdr d:o 25 dito. 750 1000 , 30 1000 0 2000; 35 2000 3000 407 3000 4000 450 4000 5000 7 50 5000 6000 ,, 55 H 6060 7000 , 60 7000 , 8000 65 ,, 8000 5 9000 70 , 5000 10000 3 75 10000 HNO000 5 78 3 11000 52 12000 Å 81 , 12000 18000 81 5 13000 14000 8 , 14000 o. v. 90 (Sammansatta verk, som förut). Detta är hufvudinnehållet af de grunder och derpå i detaill uprättade förelag, som Utskottens afdelning framställt; återstår nu kalfatringen deraf så hos Utskotten som Stånden; men man bör förmoda, att det väsendtligaste deraf kommer att quarstå. Hoppas och önska bör man ock. att, genom nu vidtagande klokare åtgärder skall, om . åfven småningom, dock slutligen vinnas det ändamål, att mera allmänt (äfven hos Bonde-Ståndet) inses det för landet skadliga och den stora misshushållning, som upstår af husbehofsbränningen med smäpannor, istället för den stora fördel, som, sålänge brånvin ej kan i landet umbäras, äger rum genom productionens bedrifrande genom de större och mera konstmässiga apparaterne: — öfrergången lhuvartill ej torde vara så alldeles aflägse nästa gång R. St. komma att behandla detta ämne. — Önskligt härjemte är det att lagstiftningen blefre nu ändamålaenligare hvad angår brånvinsförsäljning m. m. d., än hittills.