sa omständigheter medverka, kan man det lika så f vål, som England. Lika så litet kan England nu diktera dylika vilkorliga sjöfartsoch handels-lagar, som fordom. Det skulle dertöre dragas intör hela den civiliserade verldens forum. hvars dom är mycket mäktigare och verksammare, ån alia emot Englands Trendd (Neptuni gaflel) förut riktade kanongap. England skall till och med sjellt genom närvarande omständighleter tvingas, att hylla liberalitetens grundsats. — Men här stöta vi tillika på en vigtig gräns, på öfvergången från Theorie till praktik, på den punkt, då en theorie väl i sig sjelf erkännes såsom riktig, men förhållanden, likväl icke tillåta. att praktiskt använda densamma. Hvem ville t. e. icke tro, att många af Englands statsmän för längesedan såsom riktiga erkänt grundprinciperna i theorien af deras landsman Adam Smith, hvilken i den fria, ej konstigt skyddade och gynnade, rörelsen mellan menniskor och nationer säg deras sanna materiella välgang? I1Ivem vet icke äfven, att lika, om ock mindre utbildade och ensidigare ideer blifvit uppställda af värderade Franska skriftställare, såsom Quesnay, Say etc., samt öfverhufvud, att värt ärhundrades Filosofi är riktad på en fullständig emancipation af alla menskliga nåringsförhällanden; hvem vet icke allt detta och märker likväl alla dagar, att den praktiska handelslagstiftningen går en mer eller mindre motsatt räg. Så se vi Ryssland uppställa och ända till denna stund med största ihärdighet fullfölja ett sallständigt merkan-ilsystem; vi se England konstiadt och efter omständigheterna alldeles prolhiibitorisbt försvåra införseln af det för alla menniskor nödvändligaste lefnadsbehof. spannmalen; vi se hurn detsamma ännu beständligt omgisver hela sin industri med en tämligen stark -Kyddsgördel. och allt jemt bibehålla en stor del af vexationerna i sin nästan barbariska Navigationsakt, samt hundrade andra anomalier, hvilka störa handeln med andra nationer; och slutligen se vi många dylika företeelser i andra Europeiska länder, och en successif efterhärmning af allt detta i vestra IIemisferens uppväxande stater! I korthet upprepas här alltså den gamla erfarenhetssatsen, att emellan Theorie och Praxis befinner sig ett ganska stort svalg, och att man kan erkänna en Filosofi, såsom riktig, men likväl ganska litet förmås att handla derefter; hvarföre äfven, beträflande handels-lagstiftning och handelspolitik, alla tänkande statsmån i hjertat äro tillgifne liberalitets grundsatsen, enligt theorien: men likväl i deras praxis kunna de genom en mängd omständigheter och förhållanden förmås att handla helt annorlunda. Alltså skulle man, i öfverensstämmelse härmed, ännu icke kunna motse tiden, då grundsatserna af Adam Smith och andra storsinnade lärare i statshushållningen träda i fullt lif och verksamhet; så mycket de än må vara passande för menniskans natur och syfta till hennes verkliga lyckliggörande. -Blott fragmentariskt har hitintills ett eller annat deraf blifvit lånadt, liksom till låckmat och såsom tillämnad inledning till utförandet af hela den vigtiga theorien, men vid denna inledning har man — stadnat! och om England med sina rikdomar och sin mäktiga handelspräponderans icke gör början, huru kan man då vänta nägot dylikt af andra stater? — Men man betrakie Eugland i dess inre väsende, man undersöke uppmärksamt den konstiga byggnaden af dess materiella förhållanden. hvilken snecessift under loppet af årbundraden blifvit uppförd utan hinder af andra nationer. en byggnad, hvars murar heta skydd och privileginm, och dess tak — esoism: man betrakte och undersöke allt detta, för att sedan göra sig den frågan: hvilka grundade förhoppningar kan man hysa, att England med något passande exempel af antydd art skall göra början ? j Och alltså komma vi till den vigtiga slutsats, att bandelsfrihet och liberalitet i handels-förhållanden, i den mening, som nämnde Filosofer i Statshaushållningen tagit desamma, hitintills äro att anse blott såsom en luftbild; och att den stat, som vis-å-vis England wille gilva praktiskt exempel deraf. vore förlorad. Blott små republiker och stater, såsom Schweitz, Hanse-städerna etc. kunna finna sin räkning dervid; men alla större och stora måste, för sin existens skull, ännu beständigt gripa till skyddssystemet. Men hvad som menas med skyddssystem, och hvilka gränsor man bör sätta för detsamma, är något som änan återstår att utreda. — Monopoliernas tid är förbi, oclr omöjligen kan någon handelsgren nu, såsom förr, göra anspråk på ovilkorligt beskydd. Men vilkorligt, hvars termin icke är ställd på evigheten. eller utsträckt i oändlighet, kan och bör förnuftigtvis beviljas ; men ett sådant måste äfven, för Statens, såsom det all. HA förumnmnae St hvarie nuttio näårinegsi I I