Öfver Handelsfrihet och Skyddssystem. D (Ur en utländsk Journal.) et gifves väl ingen legislatif del, hvars grundsatser och theorier hitintills blifvit så litet bragte till allmänt klara begrepp, som den, angående handeln och de dermed förenade näringar. Ända till Medeltiden var denna legislativa del. jemte de dermed förknippade bestyren, ganska litet känd. Allt, hvad de Italienska republikerna, de förenta Nederländerna, äfvensom Hanse-förbundet i dylikt fall tillgjorde och verkade, var mer beräknadt på, att skydda mot väldsamma yttre anfall, att vinna privilegier och gynnande sörmåner i andra länder, och att reglera havdels-diseplinen, än att på senare uppställda principer upphjelpa handel och näringar i sig sjelfva, och liktidigt dermed skydda dem mot yttre konkurrens, i afsigt att frambringa den största möjliga vinst för Statskassan och landet. I alla större stater och länder var ända till denna tid knappt fraga om bestämningar och reglor af förra slaget. hvilket är så mycket begripligare. som i dessa länder handel och näringar blott blefvo talda. emedan man då litet kände, eller icke ens ville lära känna verklig handel, utan snarare egentligen blott rostande. — Det, hvarpå man då nästan ensamt använde någon uppmärksamhet, bestod i att stundom förbjuda utförsel af spannmål och andra lifsmedel, antingen, emedan missväxt uppstatt, eller var att befara, eller ock emedan Fuistarne hade lust att föra krig och ville trygga sig mot ovanliga behof. I-at vara, att på dessa tider ett dylikt förbud mot utförsel icke var utan goda följder tör det allmännas men i våra deremot har man nästan allmänt kommit till den åsigt, att det alltid blott ganska ofullkomligt. eller alldeles icke uppfyller sitt ändamal. under det å andra sidan det kan medföra mycken skada för staten och dess invånare. Något systematiskt, så väl till skydd, som till upphjelpande af national-handeln och industrien, uppställde först England under Drottning Elisabeths regering, hvartill det senare i Frankrike införda såkallade Mercantilsystemet blott var ett sidostycke. En lång tid igenom blefvo desse i en och annan af deras grundsatser erkända såsom de riktigaste, för att öka folkens välstand; äfven syntes detta fullkomligen bevisa sig genom det flor, hvartill England inom kort tid uppblomstrade. Emedlertid torde denna snabba framgång, som dessa begge länder, men isynnerhet England, erforo i sin rörelse, ingalunda böra anses såsom en ovilkorlig följd af de träffade legislativa maximerna. utan lika såväl vara att söka i tillfälliga omständigheter, som kommo dem till hjelp, och framför allt deri, att andra länder icke tänkte och handlade på samma sätt. hvilket redan den tiden skulle medfört ett Tarifkrig, eller ett allmänt stillestånd i handeln, hvaraf en ändring i sakernas ställning blifvit en nödväudig följd; äfven kunde England likasom Frankrike då recurrera på Kolonierna, hvilka den tiden tillförde dem reella rikedomar. En opposition emot detta Euglands och Frankrikes förfarande tillhörde framför allt Tyskland. Men Tyskland. som ända till sjuttonde ärhandradet hade en förstark öfvervigt i handel och rörelse, aktade förlitet på dessa begge länders mot detsamma riktade fiendtliga maximer; kunde det icke heller, i följd af dess många inre sör dringar. Annn mindre visste andra Europeiska länder gifva akt derpå, då deras uppmärksamhet likaledes förmycket absorberades af politiska förhållanden, och de dessutom redan råkat i ett visst beroende at England. Men der anfall gifves, mäste äfven försvar finnas, i motsatt fall blir förtryck en oundviklig lott. — ÄÅÄrhundraden igenom har Europa icke försvarat sig emot Englands allt jemt extenderade anfall på dess handelsrörelse. hvarföre det också deruti blifvit allt mer och mer undertryckt af England. Till och med Frankrike, elmru det ätven rakat på den starkt egennyttiga handels-politikens bana, kände beständigt mer Englands tryckande systemi det af Napoleon införda kontinentalsystemet uppträdde törst ett verksamt försvar mot Englands grundsatser; och med dess egna vapen skulle detsamma nu besegras. Men detta försvar var förhäftigt, för revolutionärt och extremt; det ötvergick fullständigt till offensift, och förfelade derigenom sitt egentliga ändamal. Andra länder, häraf tyoungna och genom ögonblickliga omständigheter uppmuntrade, att sjelfva sabricera och producera, hafva derigenom i handelsyrket antagit ett sträfvande och en täflan efter sjelfständighet, hvilket aldrig åter skall slockna. Med andra ord, hvad Napoleon ville frambringa hastigt och på en gäng, q har sedermera successift utvecklat sig. England kan icke mer reclamera privilegiet, att fabricera för hela verlden. Ötverallt inser man, att, om blott vis