Lund, d. 14 Aprh 1840. (Korrespondentartikel). Här äro mycket både religa och oroliga tider. Bland det förra räknar jag tvenne Konserter, som blifvit gifne af Bolaget Bishop och Bochsa. Jag mäste säga. att jag verkligen beundrar dess talang — visserligen icke den musikaliska, men den att kunna fanga publik och mamiera recensenter. Hvad de måste skratta åt oss, stackars folk! Det var som jag kande tro; denne Bochsa var icke den store barpisten Charponist eller valsisksangare kallar han sig icke så origtigt sjelf) utan hans brorson. Men det kan ju vara detsamma hur pass bra man spelar, blott man år Riddare af slere ordnar I Stockholm lårer han ha köpt sig en Vasa-orden, för att hänga på sig när han kommer till Tyskland. Här hade den store konstnären den oturen att ett thema blef uppgifvet för honom till varierande, som ehuru enkelt det var, han ej kunde speJa, utan misstog sig grymmeligen både om takt och harmonier. Men han hade nog presens d esprit att hums hoppa ur detta thema och grep i stället till Neckens Polska och andra förut honom bekanta melodier. Nä, det ena kan ju vara så godt som det andra. — Madamen trummade rått tappert på sin tambour de basque, och det är måhända ej omöjligt att gumman kan bli en god sångerska, sedan hon fatt komma till IHtalien, och göra sin Kurs hos Pasta Jag behöfver ej såga att herrskapet begge gångerne hade fullt hus. och att man var mycket förtjust af den der velsen: je suis fy bay — nej — Ila bayadere. Till det oroliga slaget hör ett uppror, som en del af Biskop Faxes aunderÅtare icke gjort emot honom. Saken lärer hänga ungefärligen så tillsammans, att Biskopen har nägra lägenheter utom staden, som höra till biskop-kätet. Desa hafva sedan urminnes tid varit besutne och brukade af bondfamiljer, som aldrig kunde drömma om annat ån att de evinnerligen skule få ho qvar, och det på samma vilkor som hittills. Men Biskopen var af annan tanka, osh arrenderade ut lägenheterne åt Herr Carl Justus Nerman, för att få lite högre arrende När ne sipytiningsdagen kom, så ville bönderne på intet vilkor evaeuera sina boningar, utan påstodo att de skulle bo qvar, emedan de aldrig försummat att uppfylla sina skyldigheter. Men som man lätt kan förestålla sig, hjelpte ej dessa undflykter, utan kronobtjeningen lade sig i spelet, dock åtskilliga gånger utan framgång. intill dess att den blef så förstärkt och sfipuall med skarpfaddade ge-är, att allmogen mäste ge vika. Saken har väckt mycken förbittring bland det lägre folket, men emedlertid är Ingnet för ögonblicket återställdt, och herr Nerman år så länge innehafvare af platsen, tills han måhända en vacker dag måste lemna den för att bli Landshöfding någonstådes. Biskopen skall, som det säges, sjelf vara den mest oskyldige i denna affär, och troligt är att ban aldrig brytt sig om den, i fall han kunnat förutse att han skulle få så många olägenheter at sina lägenheter. För öfrigt ingenting nytt, om ej man skall såtta tro till ekt rygte, som säger att en ny förening till nykterhetens besrämjande skulle vara i råga att bildas. Den lärer komma att kallas ÖFtränvinsntödareföreningen, och dess verksamhet årer komma att bestå deruti, att ledamöterne supa i allt bränvin de möjligen kunna komma öfver, indadtill dess att icke en enda droppa blir qvar. Det är atmiastone någonting radikalt.