(Intages på begäran.) Säng till Herr S. Bär, vid en för honom gyven afskedsmiddag den 15 Mars 1840. Ja! menskan år en vandringsman på jorden; Hon bör då ej, som plastan sastväxt bli, — Der hon är född, — i Södern, eller Norden, ill sin natur ben rörlig ar och fri, — Liksom i hemmet äfven ock i fjerran Hon knyter varma, trogna vänskaps band; Hon ret, att hela jorden tillhör Herran, Och bör då trifras glad i hvarje land. Libräl en stämma ofta magiskt ljuder: litt barndomshem ! — det är en fridsåll röst, Som väcker ljufva minnen och som hbjader, Att bibehälla rent och skuldfritt bröst; Då menskan ötverallt skall glädje andas, Och trycka vänligt glad en breders hand, Och intet Heimweli i dess sällhet blandas, Om icke det — till tätia hemmets land. — Farväl med Dig! Du gåst från Aargans fjällar, Der frihet och der åra ännu trifs; Minns äfven Du, bland Nordens gamla hållar Ett fridsällt folk med dygd och ära gifs! —