Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1840, sida 2

— —— — — — — Theatern. Af Djurströmsha Sällskapet gats sistlidne Tisdag, enligt hvad vi redan i korthet, hafva omnämnt. Bulwers skådespel: Den Sköna Flickan i Lyon eller Högmod och Kärlek: öfversättning af E. W. Djurström. H-arken tid eller utrymme medgifver redogörande för Skådespelets innehåll. vi insbränka oss endast till det yttrande, att det samma, originelt som allt af Bulwer, och med genialitet Samt poetiskt utbildad språkkännedom öfversutt, som allt af IIr Djurström, är ett af de vackrare skådespel vi sett här uppföras. Det är af äkta romantisk natur. och en karakteriserande tafla. bland de mänga större, hvartill Napoleon blandade lärgorne, synnerligen under sin största storhet — såsom Medborgar-General och Förste Konsul. Stycket återgafs (med undantag af lBeanscants parti) till det hela oklanderligt. men, deremot. med mycken utmärkning hvad berräfladle Paulines, General Damass och Hektor Melnottes roler. Hvem bland oss paminner sig icke med estetisk glädje Mamsell Hoflmans sanna, gratiösa spel i Catharina af Heilbronn. Jungfran af Orleans. Sömngångerskan, med flere. större och mindre stycken! — Och de högre fordringar konstkritiken sedermera fått rätt, att göra sig och stegra hos — Fru Djurström. i egenskap af skådespelerska, hafva till kapital och ränta blifvit återgälldade, och skola, visserligen. fortfarande stiga i värde och — realiserande. De funnos dock, som ville anse hennes spel denna afton, i början. vara något stelt, (för mycket högmodigt). men om denna anmärkning ägde grund, försvann den snart alldeles och lemnade nästan ingenting öfrigt att önska. Hr Blomqvists debuterande sasom Damas var Iediot, rannt och hallningsrikt. äfvensom Hr Björkmans i Melnottes role. Något mera gedigenhet i deklamationen. (om vi så få yttra oss), kunde icke skadat den sednare. Den rike Fabrikantens i Lyon role var för mycket fattig för Hr Ljungdahltalang såsom skådespelare. Hr L. är, från många år tillbaka, en älskling hos vår stads bildade Publik. och den annars i längden obesticklige Kronos har med lätt band uppteknat hans är: Litet puder blott i håret; — — men hans ännu lika lugnt som klart brinnande eld i sinnet har pudrat Tiden tillbaka: Den verklige Konstnären (och det år Hr Ljungdahl i sin genre) åldralångsamt; konsten ha äfven detta sköna med sig. Hr Hedin, en god komiker. någonting emellan Sewelin och Wendlou, skrattade så hjertligt uti Värden på Gyllene Lejonet, att man icke kunde hålla sig ifrån, att lika hjertligt skrafta åt skratten. Sådant är en angenäm oeh välgörande smitta för hjertata helsa, Vi lyckönske Herr Djurström och Götheborgs theater-vånner till fortsättningen af hans vistande hos oss, och skola, kanske, en och annan gäng, återkomma till anmälanden om hans theater.