Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1840, sida 1

Kan en bankruttfärdig köpman vingla bättre? För Ministerstaten äro endast 194.000 R:dr B:co utbetalte af anslagne 266,000 R:dr B:co och 40.000 Specier fran Norge, och dock begäres tillökning. Statskontoret uppger en behållning af 4. 500,000 R:dr och der befinnes ej mer än de 500,000 R: drI den sakallade Barthelemifondens namn, med borgen af Ministerkassan, skall i all tysthet ett län af 80.000 St. vara negocieradt, att användas till författare och förläggare i Frankrike, Belgien, Tyskland samt Holland, för att motarbeta Prins Gustafs tillämnade förmälning. Det är nästan otroligt! IIur skall man kunna anförtro nationens medel ät sadane händer? Det är således tydligt, att närvarande styrelseorganer maste bort och hela organismen förändras; men Jat dem da gå, för att evigt glömmas och inför kontroller. som ej kunna kringgås eller rubbas. Den del af den föreslagna nya styrelseorganismen, som innefattar dessa kontroller, lär dock vara den svagaste, hvilket sjelfva Geyer erkänner: kunna Riksens Ständer imelleötid ej uppställa säkrare barrikader, endast hufvudsaken blifvit stadfästad? Lått gar det imellertid ej; ty oaktadt det säges, att regeringen mindre än vanligt skall söka tumma. äfven på sjelfva riddarhuset, har den ändå trott sig märka att den eger ett tillräckligt anhang, för att försöka streta emot förbättringar. och en tyst spänning börjar rada mellan Ständer och Regering, hvars upplösning man med oro motser. Dess föregifna vänner hafva nästan alltid tjent den sämst; så äfven nu, genom förespeglingar af en möjlighet till stillastående, nej. med den fordne Tegner säga vi: äagen gär framåt, den går ej tillbakar; men då Ständerne kunna vara öfvertygade, att endast tvang kan verka detta Framåt! hos Styrelsen, böra de åtven veta hvilken ställning de hafva att intaga, och ej låta söfva sig af rosenröda drömmar. Bland egna företeelser i Administrationsväg, som blifvit upptäckte under utskottens arbeten är, att katholska församlingen har bidrag afstatsmedlen, som dock ingen annan kyrka, ej ens den herrskande atnjuter. Fri religionsöfning är en kristlig tolerance och vi skulle öuska, att den ej ens lade nagot hinder i vägen för åtnjutandet af alla medborgerliga rättigheter; men att bidraga till vuderstodet af en kult, som kanske mer än alla andra utestänger ljuset, och som numera, Gud ske läf, är oss alldeles främmande, är dock nagot för starkt. Det ser ut, som man heldst skulle vilja föra det tillbaka till Fnerkers tider, då Sit Peters penning infördes, och, att man ej vore emot inqvisitionsdomstolar, derpå har man bevis nog. Behandlingen af Passevolance-kassorna är äfven ett vackert bidrag till senare tiders administrations-hbistoria. Den gamla far, som hvar man vet, ej revideras, hvilket redan ser sjukt nog ut; men nu lånas t. o. m. för den oamla kassans räkning af den nya passevolancekassan, hvars behallning tillkommer Rotoch Rusthallare. mot 3 proc:t och utlanas af den gamla mot 6 proc:t. hUvaröfver reverserne. sasom hypothek. lemnas till den nya kassan. Man bryr sig ej ens om att dölja sina honetta transaktioner. Allt detta bör nu visa representanterna på hvad fot sakerna stå, och att det alldeles ej kan båra sig längre på det gamla viset, likasom öfsertyga dem att regeringen ej skänker dem längre tid att se den på fingrarne. än hvartill den är tvungen. Må då ständerne vistigt begagna den till grundläggande af ett förbättradt statsskick, hrarpå de sedermera kunna bygga vidare, och ej börja med tinnarne — i luften. Bland de hufvud-akligaste grundvalar är otvifvelaktigt en förvissad trvyokfrihet: men, besynnerligt nog har den ännu ej ens varit nämd. Bländas man kanske af den som nu tycks räda? Dock. man kan vara öfrertygad. att den. så väl som mycket annat, endast är tills vidare, om ej varaktiga och orubbliga värn uppstålles för densamma, I:o genom den arbiträra indragningsmaktens everldliga afskaflande och 2:o genom Juryns förnuftsenliga organisering. Sker ej detta, så skola vi kanske snart se detta frihetens palladium värre behandladt än någonsin just för de obehagliga men helsosamma sanningar. det i senaste tid framfört för nationens blickar.