Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1840, sida 2

Rättegängsoch Polis-saker. I Poliskammaren, den II Mars. En Gynnare. som kallar sig Jan Jansson och uppgifvit sig vara månadstjenare, har blifvit häktad och i dag förhörd, i afseende på en af honom sistlidne söndag föröfvad inbrottsstöld hos Grosshandlanden Richter, i f. d. Edinska huset vid Nyeport, och tillurepp dervid af sängkläder, diverse knifvar (försälde till en qvinsperson benämnd Maria Torsson), en koffert med inneliggande diverse linnepersedlar. (hvaraf en del försälts till Krögaren Jonas Hedgren) med mera. Målet förvistes till KämnersRätten. En Enka benämnd Ingrid Benedikta Olsson. som af Skomakaren Slåttengren åberopades till vittne, i ett emot honom anhängigt mål, rörande fel emot Brandtordningen. ville, på ingen kondition aflägga vittneseden, och på föreställning af Herr Polismästaren samt fråga: om hon icke liörde till Evangeliskt Lutherska religionen? svarade Benedikta: Nej, visst icke, Nådi Lagman! Jag hör blott till Domkyrkan.? Och dervid blef det: Poliskammaren var nog beskedlig, att icke, genom de medel som ligger i Domarens makt, skaffa Benediktas 2:ne fingrar på Biblen, utan, sedan både åklagaren och Slåttengren, slutligen, i anledning af någons framställning derom, eftergifvit vittneseden, blef Enkan Olsson från densamma förskonad och fick — utan ed göra sin berättelse. Det är väl, annars. icke så rigtigt, att lägga hyende hvarken under enfalden, envisheten eller, som här tyckts varit fallet, Läsar-enröjenheten. Den 14 Mars. Det har redan lyckats Polisen, att få rätt på de tjnfvar hvilka begätt stölden hos Ritmästaren Soorman, som nn bestämt det förlorade penningebeloppet att vara omkring 600: R:dr B:co, och desse äro teuligt hvad nran här gunska rigtigt hade förmodat) förre Konstapeln Dimming och förre Betjenten Gustaf.lon-son , hvilka, trenne timmar efter det stölden skett, blifvit anhallne ; och nu på morgonstunden har man, uti en gärdesgurd på Stommens ägor vid Örgryte, påhittat af det stulna: 225 R:dr 20 sk. B:co i sedlar, en dukat. någre större och mindre silfvermynt. 2:ne Ryska silfvermynt och en silfversnusdosa, alltsammans inlagt i en gulrosig silkesnåsduk. Dimming har atshillige gångor varit häk sad och tilltalad för stölder, utan alt likväl ännu vara för sådant brott dömd, och Gustaf Jonsson är förut straflad för stöld. Vi skola framdeles anmäla utgangen af detta ärende. — — I hHämnersråätten, d. 12 Mars. En grof brottsling. vid namn Henrik Månsson, som med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstand af Bonden Christoffer Hansson i Habbarsby på Inland, emot 25 Rdr, blifvit, för kort tid sedan, uttagen i tjenst, ifrån Carlstens fästning, dit han. för 4:de resan stöld med inbrott, blifvit. i följd af Kgl. Hofrätteus öfver Skåne och Blekinge utslag d. 8 Maj 1827, på litstid insatt, kunde icke länge hålla fingrarne. Några dagar etter den erhällna friheten och ankomsten till husbonden, fick denne betala konfekten, på det sätt, att Henrik Månsson, som på bat ätföljt husbondens son hit till staden, härstädes, utur ett skrin å båten, tillgrep de få Riksdaler, som för medförde potäter, m. m. influtit; hvilket tillgrepp tjufven, under ransakningen hos Kämnersrätten, förnekat; men, deremot, sedan han denna dag fatt veta, att målet, deri det icke tillkom Kämnersrätten att döma, skulle öfverlemnas till härvarande Rådhusrätt. inlemnade Henrik Månsson en skriftlig uppgift, hvilken, bland annat, innesattade hans bekännelse, att. i November månad förledet år, då han hade rymt och begifvit sig ned åt Skåne, hafva, på ett hemman emellan Fjelkinge och Nosaby byar i Christianstads län, nattetid, begått mordbrand, för att. som han uppgifvit, icke blifva till fästning återsänd, utan, i det stället . dömd af med lifvet 3 och i sammanhang med dessa uppgifter, samt efter ytterligare erhållen uppmaning att också bekänna tillgrappet från husbonden Christoffer Hansson, vidgick äfven Henrik Månsson detta brott, under yttrande: Då jag un, i alla fall, skall mista knappen, kan jag väl också bekänna den der småsaken.? — — 1 anledning af ofvannämnde bekännelse, blef ransakniugen, i afseende på korrespondens med vederbörande, af Kämnersratten ater utställd till d. 13 nåstkommande April.