Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1840, sida 2

— — — — ——— — — —— —— Rättegångsoch Polis-saker. I Kämnersrätten, d. 27 Febr. Många äro bevisen derpå, att straff icke sörbättra, utan snarare 1 grund förderfva den menskliga naturen. Det är ock en besynnerlighet hos brotlslingen, att sjelfva friheten, så välgörande den verkar på ett oförderfvadt sinne, ofta försätter honom tillbaka i förderfvet. En för tredje resan stöld och rån spösliten och till lifstidsfångelse på Marstrand dömd person, Hinrik Månsson från Mabyn i Odillsjunga Socken af norra Åsbo Hårad och Christianstads Län, blef i September månad förlidet år. efter tolf åre sästningsarbete och under samma tid ådagalagdt berömligt uppförande, med Kongl. Maj:ts tillstånd, i tjenst uttagen af Bonden Christoffer Andersson på Habbarsby at Walla Socken i Tjörns Härad. Bonden skulle slippa, att betala Månsson någon lön. Men knappt hade Mansson åtföljt sin husbonde hem, och sedermera, på sjölägenhet, hit med Christoffer Anderssons son Andreas Andersson och flere andre personer. förrän han från bemälte Andreas, utur ett denne tillhörigt. igenläst och ombord på båten varande skrin bortstal de peuningar, som för härstädes försålde potäter. ägg och spannewål, dagen efter hitkomsten influtit. hvarefter Månsson rymde och begaf sig till hemorten, derifrån han, allmänneligen efterlyst, nyligen blifvit anhällen och hitförd samt denna dag, härstädes. i målsägandes närvaro, undergått förhör; hvrarrid Mansson förnekat angifvelsen, och ransakningen, för brefräxling med vederbörande, blifvit till annan dag utställd: Påminnande oss denna korta berättelse om sannfärdigheten af tvenne gamla ordsprak, det ena, eller: Naturen går öfver upptuk teken., tillhörande ordlekarne emellan Konung Salomo och Markolfus, och det andra: Snålheten bedrar visheten, icke heller så synnerligen färskt.